Den nya PISA-rapporten är förskräckande på många sätt. Det
är djupet och bredden, samt konsekvensen i försämringarna som gör läget riktigt
allvarligt.
Några forskare ur dagens röstflod talar i Vetandets värld om hur de ser på saken. De pekar på detaljer i PISA-testet som exempelvis
mattetalens relativa ordrikedom. Det kopplar ihop matematiken med
läsförståelsen, ett samband som vi varit klara över ganska länge. Svag
läsförmåga leder till ytterligare försämrad matematisk förmåga. Vidare pratar de om bristande uthållighet. Många svenska
elever ger upp, hoppar över uppgifter i högre grad än elever i många andra
länder.
Forskarna pekar också på
att de senaste årens omfattande kontrollapparat riktad mot skolan inte gett
något. Kanske har det bara bidragit till försämringen?
Anna Ekström talar under pressmötet idag om ”ensamma elever”.
Det handlar om en undervisningsmodell, eller varianter på en, som hyllats i
många år nu. Individualiserat arbete med självvalda projekt och uppgifter. Om
den arbetsmodellen överanvänds, som fallet är i många svenska skolor, sviker man
många av de svaga eleverna, det är uppenbart.
Lösningarna? Ja, de är lätta att formulera, svåra att
genomföra, som så ofta är fallet. Vi behöver kritiskt genomlysa vår kultur och
våra djupare liggande värderingar: hur ser vi på kunskap, vad tänker vi om
betydelsen av utbildning? Är vi beredda på hårt arbete, om det är detta som
krävs?
Vi behöver också, med ord från forskarna i Vetandets värld,
tänka systematiskt och långsiktigt i våra reformer och satsningar. Undvika ”tomteblossen”,
helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar