I Anneli Hanssons avhandling Arbete med skolutveckling – en potentiell gränszon mellan verksamheter,
om ett treårigt IT-projekt i en svensk skola, får vi intressanta inblickar i skolan
som organisation. Projektet gick ut på att integrera modern digital teknik på
en 7-9-skola under loppet av tre år. Efter tre år hade inte ens hälften av
skolans lärare integrerat den nya tekniken på något djupare plan i sin
undervisning. Målen för projektet nåddes alltså inte…
Detta väcker tankar om många olika saker, men främst kanske
om begreppet organisationskultur. Det tycks som om de beskrivna förändringarna
inte omfattade kulturen, vilket innebär att de förblev krusningar på ytan.
Kulturbegreppet hjälper oss att förstå djupet och trögheten
i de föreställningar som styr livet i en organisation. Någon har sagt att
”kulturen är för gruppen vad personligheten är för individen”. Organisationsforskaren
och processkonsulten Edgar Schein definierar kultur på följande sätt:
Gruppens kultur utgörs av ett
mönster av delade grundantaganden som gruppen lär sig när den löser sina
problem och uppgifter. Lärandet uppstår när grundantaganden leder till framgång
vilket i sin tur leder till att de överförs till nya medlemmar som det korrekta
sättet att uppfatta, tänka och känna i relation till gruppens problem och
uppgifter.
De grundantaganden som bygger upp kulturen handlar ofta om
helt basala ting, som föreställningar om tid, människans natur och mänskligt
beteende, samhällssyn, sanning, rättvisa m m. Grundantagandena är ofta
omedvetna, och därmed svåra att arbeta med. Att angripa eller ifrågasätta dem
vare sig det görs direkt eller indirekt, framkallar i princip alltid motstånd.
Och detta motstånd går inte alltid att motivera rationellt, eftersom det bygger
på omedvetna föreställningar.
Ur ett medarbetarperspektiv är kulturen alltid ”rätt”, det
vill säga så länge den uppfyller de krav på ångestreduktion, kontroll och
framgång som finns formulerade på medarbetarens egen inre agenda. Det är inte
nödvändigtvis samma agenda som ledning eller uppdragsgivare jobbar efter. Hansson
kommer fram till att det studerade projektet inte gav tid åt nödvändiga
”praxis-utmanande” samtal, vilket hade varit nödvändigt för att tränga djupare
in i skolkulturen. Tyvärr ett alltför vanligt konstaterande…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar