Läsningen av Johan Haris bok Stulet fokus - som jag skrivit om tidigare här - är nu avslutad. De inledande överraskningarna fullföljdes boken igenom av fler. Så mycket som finns att lära i ämnet! Och bilden av ett samhälle i djup kris förstärks mer och mer under läsningen.
Hari har fått en hel del draghjälp på sistone. Det talas vitt och brett om läskrisen, om sociala mediers destruktiva inverkan på många unga, om försämrad sömn och destruktiva livsstilsmönster. Vi har storögt följt Sydsvenskans uppmärksammade artiklar om studenter som inte orkar läsa kurslitteraturen. Vi har intervjun med Jonathan Haidt i DN, med uttalanden som att "vi är mitt uppe i den största förstörelsen av humankapital sen världskrigsepoken". Tala om krigsrubriker! Vi hör om regler och lagstiftning kring sociala medier och mobilanvändning på olika håll i västvärlden.
Det är bra, vad vi behöver är ett brett och djupt uppvaknande. Är vi på väg in i ett sådant? Den som lever får se. Samtidigt är det sällan vi ser någon som försöker ta ett helhetsgrepp, såsom Hari gör.
Lite systematik: Hari går i sin bok igenom tolv olika skäl till den rådande uppmärksamhetskrisen. Det handlar om många olika faktorer, långt ifrån enbart tekniska. Jag återger dem här, men kommenterar bara ett par stycken:
- Ett högre tempo och mer växlande mellan uppgifter
- Förlamningen av vårt flow
- Ökningen av fysisk och mental utmattning
- Vi kan inte längre sträckläsa
- Våra tankar får inte längre vandra
- Ökningen av teknik som kan spåra och manipulera oss
- Uppkomsten av grym optimism
- Ökningen av stress och hur det utlöser vaksamhet
- Våra försämrade matvanor
- Ökningen av föroreningar
- Ökningen av adhd och hur vi hanterar den
- Begränsningen av våra barn, både fysiskt och psykiskt
Till det mest intressanta som Hari tar upp hör något så grundläggande som sömn. Sömnen är ju idag en ofta uppmärksammad hälsoaspekt, och undertecknad har ägnat rätt mycket tid och uppmärksamhet åt den. Men det Hari lyfter upp är ändå överraskande.
För att ta det från början: dålig sömn förstör våra förmågor till uppmärksamhet och koncentration. Det behövs en relativt liten brist på sömn för att kroppen ska reagera på ett genomgripande sätt. Dålig sömn skadar vår minneskapacitet. Effekterna av sömnbrist är särskilt allvarliga när det gäller barn och unga. Barns normala reaktion på sömnbrist är hyperaktivitet.
Vi lurar oss att tro att sömnfunktionen är dikotomisk: antingen sover vi eller så gör vi det inte. Det är en felsyn. En sömndepraverad människa kommer att "sova" också en del av den "vakna" tiden. Termen är "lokal sömn", det vill säga att delar av hjärna sover medan andra är vakna. Effekten är massiv vad gäller vår förmåga till fokus och koncentration. Och till sist: drogad, berusad eller medicinerad sömn är mycket mindre effektiv än normal.
En av de intervjuade forskarna (Sandra Kooij i Haag) formulerar situationen så här:
Vårt västerländska samhälle är lite adhd-igt eftersom vi alla lider av sömnbrist... Det är enormt. Och det påverkar oss. Vi skyndar allihopa, vi är alla impulsiva, vi är lättirriterade i trafiken. Man ser det överallt... Det har studerats och bevisats i laboratorier: man tror att man tänker klart, men det gör man inte. Man är mycket mindre klartänkt än man skulle kunna vara.
Forskningen är idag omfattande vad gäller den faktiska situationen: 40 procent av USAs befolkning lider av sömnbrist, sen 1940-talet har vi i väst krympt sömnvolymen med en timme. Vi utsätts för tio gånger mer artificiellt ljus än för femtio år sen, en avgörande faktor för att förklara sömnkrisen.
En annan mer begränsad aspekt av uppmärksamhetskrisen är också mycket intressant. Det gäller våra vanor kring läsning, särskilt traditionell läsning (tryckta böcker) av skönlitteratur. Till de forskare som finns i detta sammanhang hör Marshall McLuhan och den nu aktive Raymond Mar, professor i psykologi i Toronto. Det hela kan sammanfattas i ett citat från slutet av bokens fjärde kapitel:
Vi internaliserar strukturen av de röster vi utsätts för. När du utsätter dig för komplexa berättelser om andra människors inre liv under långa tidsperioder kommer det att omprogrammera ditt medvetande. Du kommer också att bli mer lyhörd, öppen och empatisk. Om du däremot i flera timmar om dagen utsätter dig för de osammanhängande fragment av skrik och ilska som dominerar på sociala medier kommer dina tankar att börja formas efter det. Dina inre röster komma att blir grövre, högre, mindre förmögna att höra mjukare och mer stilla tankar. Var försiktig med den teknik du använder för ditt medvetande kommer över tid att ta samma form som den tekniken.
Avslutningsvis, hur ser Hari på möjligheten att vi bryter den uppmärksamhetskris vi befinner oss i? Han är inte nattsvart kring våra möjligheter att på ett organiserat och systematiskt sätt "ombestämma oss" beträffande vår livsstil, det är väl det mest positiva man kan säga. Men...och det finns många, många men:
"Individuella försök att förbättra uppmärksamheten har minimal verkan i en miljö full av saker som förstör den."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar