Alla som arbetar med eller i grupper, eller kanske
har till uppgift att leda en grupp, måste hantera gruppdynamiska fenomen.
Gruppdynamik är helt enkelt det system av relationer som finns mellan
medlemmarna i en grupp och som ibland verkar så att gruppen blir mer produktiv
och ibland så att den blir mindre produktiv. Gruppmedlemmarna påverkar helt
enkelt varandra, på gott och ont. Gruppen kanaliserar sin energi mer eller
mindre i hårt arbete, mer eller mindre i interna uppgörelser, förhandlingar och
diverse flyktbeteenden. Vi har alla varit med om detta och är alla mer eller
mindre bra på att hantera det.
I många professionella sammanhang är gruppdynamik
vardagsmat, och inget som är problematiskt att prata om. I andra miljöer kan
gruppdynamiska fenomen vara tabubelagda, sopade under mattan. Liksom all
feedback kan gruppdynamiska observationer som återkopplas till en grupp väcka
genans eller försvar. Också chefer och ledare kan ibland förneka gruppdynamiska
fakta, eftersom deras avslöjande blir hotfullt på ett eller annat sätt. En
viktig gruppdynamisk aspekt är exempelvis makt (vem bestämmer? vem har sista
ordet?), vilket förstås kan vara känslig materia.
En av de vanligaste modellerna för grupputveckling är
den så kallade FIRO-modellen. Men på senare år har en variant och
vidareutveckling av denna, med tydliga inslag från andra gruppteorier, vunnit
allt mer mark.
Det handlar om Susan Wheelans grupputvecklingsteori
IMGD (The integrative model for
group development) och analysverktyget GDQ (Group Development
Questionnaire). Precis som i FIRO har vi här
att göra med en stadieteori. Idéen är alltså att grupper genomgår vissa stadier
i sin utveckling, från ett tillstånd till ett annat. Grupper utvecklas från ett
omoget och inte så produktivt tillstånd till ”högre” nivåer av större
effektvitet och produktivitet. Många gånger fortlöper denna utveckling av sig
själv. I andra fall händer inte särskilt mycket, gruppen kvarstår som en ganska
omogen, ineffektiv grupp.
Byte av eller ett nytillskott
av medlemmar, dåliga förutsättningar beträffande styrning, mål och resurser kan
missgynna gruppens utveckling, medan tydliga mål och tydliga roller brukar
gynna utvecklingen.
Teorin har testats i en rad
forskningssammanhang, där Wheelan varit drivande i många år. Exempel på
resultat som påvisats är att grupper i högre stadier
- Har nöjdare kunder och
chefer inom tjänstesektorn
- Har fler överlevande
patienter inom intensivvården
- Har elever som presterar bättre
på nationella prov i skolan
Detta jämfört med grupper i lägre
stadier. Analysverktyget bygger på ett observationssystem som kategoriserar gruppers
kommunikativa beteende. Gruppers kommunikation skiljer sig åt beroende på
stadium.
GDQ är ett utvecklingsverktyg
som kan och bör användas av grupper som är nyfikna på sin egen utveckling,
produktivitet och effektvitet – och som vill bli bättre! Om inte detta förefaller
attraktivt – eller nödvändigt – finns det liten eller ingen anledning att göra
analysen.
En sak står helt klar: det
finns mycket att vinna på en positiv grupputveckling. De första stegen är
heller inte svåra att ta. Att besitta grundläggande kunskap om gruppers
utveckling räcker ganska långt, visar Wheelans forskning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar