I mötet med en chef som söker hjälp gör konsulten bäst i att
så snabbt som möjligt närma sig de beteenden som stärker respektive försvagar
ledarskapet. Det här är en process som ofta behöver ta vägen över ett känslomässigt
landskap. Ensamheten i rollen kan ofta innebära uppdämda behov av att lägga ut
texten ordentligt kring en given situation. Känslor behöver vädras,
frustrationer verbaliseras. Tid behöver också ägnas åt förståelsen av den
situation som är aktuell och som behöver förändras på ett eller annat sätt.
Detta är inget konstigt.
Men så snabbt som situationen tillåter behöver beteenden
hamna i fokus: de beteenden som fungerar respektive inte fungerar, samt ännu
viktigare, de nya beteenden som behöver introduceras för att en situation ska
förändras.
Det är slående hur svårt det många gånger är att beskriva
eller ens bli medveten om sina beteenden. Det är en allmänmänsklig erfarenhet
förstås, inte bara reserverad för chefer och ledare. Det konsulten kan hjälpa till
med är ofta helt enkelt att erbjuda ett rum för reflektion över dessa ting.
Något som vardagens uppskruvade tempo nästan aldrig tillåter.
Simon Elvnäs beskriver i boken Effektfull – detaljerade studier av ledarskap – så ökar du effekten av
din tid (Volante, 2017) de beteenden som generellt stärker ledarskapet.
Boken bygger på den omfattande forskning Elvnäs och hans kollegor gjort med 500
chefer och 3 000 filmade observationer av ledarbeteende - i sanning ett
imponerande empiriskt material.
Elvnäs erfarenhet är att många chefer och ledare inte är
medvetna om vad de egentligen gör, inte har någon tydlig föreställning av vad
som är effektfullt i ledarskapet och inte heller hur de ska gå tillväga för att
bli mer effektfulla. Boken gör som synes en poäng av att skilja på effektivitet
och effektfullhet. Det finns ”effektiva” ledare, som gör mycket och förbrukar
omfattande volymer tid och energi på kuppen. Problemet är många gånger att alla
dessa aktiviteter långt ifrån alltid stärker ledarskapet. Ett ”effektfullt”
ledarskap fokuserar på de beteenden som påverkar människor. Och genom att få
andra människor i organisationen att göra saker frigör ledaren tid.
I botten finns här förstås grunddefinitionen av ledarskap,
som just beteenden som får andra människor att agera. Nu kan en chef förstås
behöva göra mer och annat än att leda, men rimligen bör kärnan i arbetet ändå
handla om detta! Goda skäl finns alltså att veta vad man gör, samt känna till
om detta beteende är ”ledarskap” i strikt mening.
Elvnäs refererar en tungviktare inom beteendeforskningen -
Judith Komaki - och ställer utifrån henne upp sju olika beteenden som
förekommer hos ledare. De har alla mer eller mindre påverkan på medarbetarnas
prestationer, motivation och hälsa. De är dessutom alla sådant som ledare gör
och som de själva menar är ett uttryck för ledarskap:
1.
Ge återkoppling på utfört arbete
2.
Samla in information om någons prestation och
arbetsutförande
3.
Bidra till att tydliggöra instruktioner inför
kommande prestationer och arbetsutförande
4.
Berätta om sin egen prestation som ledare
5.
Prata om arbetet generellt utan koppling till
förväntad eller utförd prestation
6.
Prata om saker som inte är arbetsrelaterade
7.
Vara tyst och inte interagera alls
Av dessa är de tre första, föga förvånande, de som har
störst effekt. Dessa tre har som tydlig konsekvens att medarbetares
prestationer förbättras, samt att hälsa och motivation stärks.
Elvnäs propagerar för ett ledarskap som är explicit. Många
av de beteenden som stärker ledarskapet och som återfinns i listan ovan, kan
utföras utan att det beskrivs eller benämns som ”ledarskap”. Elvnäs anser dock
att det bör uttalas, att man talar öppet om att det ledaren gör går ut på att
påverka omgivningen. Här kan behöva brytas tabun, i en kontext som är
antihierarkisk och kanske kritisk till föreställningar om påverkan och
manipulation. Men, manipulation är strängt taget bara, skriver Elvnäs, det vi
gör med våra egna händer. Det är egentligen inget märkvärdigt alls.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar