Det finns knappt utrymme att prata om något annat, än mindre tänka på något annat. Corona, covid-19, kris och katastrof...
Är det inte något av undergångsstämning som breder ut sig? Hos mig har det redan uppstått en form av mättnadskänsla vad gäller rapporteringen och informationen kring läget. Jag klarar inte mycket mer känner jag... Stänger av radion och bläddrar förbi uppslag efter uppslag i tidningarna... Depp och melankoli.
Och det har ju knappt börjat på riktigt ännu! Ska vi ha det så här i flera månader nu?
Småföretagare som bryter samman och gråter i radion. Jo, det är lätt att hålla sig för skratt. Gigantiska statliga stödpaket som vi aldrig sett maken till. Och så det här med toalettpapperet. Vad ska man tro? Människors dödsångest tar sig de mest lustiga uttryck.
Någon föreslår att toapapperet representerar någon form av handling som ger ett intryck av kontroll. Om jag inte kan göra nåt annat så kan jag åtminstone gå o handla lite toapapper...
Men inget ont som inte för nåt gott med sig. Det rapporteras nu om väsentligt bättre luftkvalitet i norra Italien. Detsamma har noterats genom satelitspaning över Kina. Experter beräknar att tusentals människor därmed räddas till livet. Det vi ser nu i form av radikal samhällsförändring torde vara intressant för de strängaste klimataktivisterna. Här öppnar sig väl möjligheter?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar