Det moderna ledarskapet i skolan

Söker du stöd, mod och utmaning i ditt skolledarskap? Möter du hinder i din strävan att komma vidare med skolutvecklingen? Är du intresserad av att dela dina tankar med andra i en liknande situation?

I så fall är det aktuella utvecklingsprogrammet Det moderna ledarskapet i skolan något för dig. Programmet kommer att ge dig:

• en utvecklingsprocess där du får pröva och ompröva ditt ledarskap
• professionellt lärande som leder till nya kunskap som grund för nya ledarskapshandlingar
• kontakt med andra skolledare som också söker stöd och utmaning
• nätverk som kan utgöra ett stöd för lång tid framöver

Programmet är ett ledarutvecklingsprogram som vänder sig till dig som är skolledare inom förskola, grundskolan, gymnasieskolan cller vuxentubildningen. Den grundläggande arbetsformen är en handledningsprocess i grupp (8 - 12 pers). Yterligare arbetsformer är strukturerade samtal, föreläsningar och case-metodik. 

Programmet består av åtta halvdagsträffar (9.00 - 12.00) som äger rum på Studio i Malmö, Nordenskiöldsgatan 24. I perioderna mellan träffarna förväntas du fokusera på ditt ledarskap i konkreta situationer samt delge dina reflektioner i gruppen. 

Några av de teman som kommer tas upp under programmet är följande:

- Ledarskap för utveckling: Hur når du framgång i skolans utvecklingsarbete?

- Personligt ledarskap: Vilka är dina personliga styrkor respektive svagheter?  

- Skolkulturen: Vad skapar och upprätthåller kulturfenomen i organisationer?

- Skolan som organisatoriskt system: Hur får jag allt att hänga ihop?

Följande är en lista över en del av den litteratur som ligger till grund för programmet:

1. Carlzon J, Riv pyramiderna (Bonniers förlag 1985)
2. Hargreaves A/Fink D, Hållbart ledarskap i skolan (Studentlitteratur, 2008)
3. Hirsh Å, Relationellt ledarskap i klassrummet – så skapas magi (Natur & Kultur 2020)
4. Jarl M/Blossing U/Andersson K, Att organisera för skolframgång – strategier för en likvärdig skola (Natur & Kultur 2017)
5. Katz S/Ain Dack L, Professionsutveckling & kollegialt lärande (Natur & Kultur 2017)
6. Larsson P/Löwstedt J, Strategier och förändringsmyter – ett organisationsperspektiv på skolutveckling och lärares arbete (Studentlitteratur, 2010)
7. Prekopic, Vesna, Brottsplats skolan (Volante, 2023)
8. Runsten P/Werr A, Kunskapsintegration – Om kollektiv intelligens i organisationer (Studentlitteratur 2016)
9. Schein E, Organizational culture and leadership (Jossey-Bass, 2010)
10. Wiliam D, Att följa lärande – formativ bedömning i praktiken (Studentlitteratur, 2013)

Jag gör detta program tillsammans med min kollega Martin Persson, tidigare lärare, rektor, lärarutbildare, undervisningsråd på Skolverket, utbildningschef/förvaltningschef i tre skånska kommuner, nu fristående konsult

Programavgiften är 20 000: - (exkl. moms), som erläggs i sin helhet senast 20/12. Programmet startar i januari Månatliga träffar januari – maj 2024, samt september – november 2024. 

Anmälan senast 30/11 till Lars.berglund@me.com eller 070 791 48 08.

Välkommen med din anmälan!

Lars

Cheferna och kulturen

Ett av ämnena för dagen är kulturens värde och mening. Detta efter en del dramatiska händelser och kontroversiella politiska uspel. I Stockholm kämpar tunga museiinstitutioner med kostnaderna för underhåll och för att över huvud taget hålla öppet. I Norrköping har det moderata styret föreslagit reformer som innebär mer självfinansiering av kulturens verksamheter, med mera. 

Diskussionens vågor går höga, vilket ju är rimligt i samband med en viktig fråga. Många påminner sig Winston Churchills ord under andra världskriget när folk i hans omgivning ville omfördela mer resurser från kulturen till krigssatsningarna: "Vad slåss vi för över huvud taget?"

Konst och kultur spelar en fundamental och existentiell roll för oss som människor och som samhälle, tycks Churchill ha menat. Om vi inte försvarar kulturen, varför ska vi över huvud taget eftersträva något alls? Exemplet är drastiskt, mycket för att situationen var drastisk och ställd på sin spets. 

Inte desto mindre, frågan berör också oss. Ska vi satsa på symfoniorkestrar, bibliotek och muséer när skolan och vården inte har tillräckligt med resurser? De flesta svarar ja, men fördelningsfrågan är ju inte löst för det. 

En del kommentatorer menar att kulturen allmänt sett har låg status i det svenska samhället. Jämförelser görs med de stora kulturländerna i Europa - Tyskland, Frankrike, Italien. Och nog är det så, den svenska traditionella majoritetskulturen är pragmatisk och materialistisk och med större fokus på människan som kropp än som ande - skulle man kunna säga. 

Vad betyder konst och kultur i organisationernas värld? Och vad betyder det för utvecklingen av chefer och ledare? Dessa frågor kan tyckas udda, men det är inte ovanligt att blanda in allmänkulturella perspektiv i olika typer av ledarutvecklingsprogram. Jag gör det själv, regelbundet i form av reflektionspromenader i när och fjärran.

En som använt kulturfenomen i ledarutvecklingen på ett radikalt sätt är Julia Romanowska. I en artikel i senaste numret av Fokus skriver Anna Nacham om en annorlunda ledarutvecklingsinsats (Cheferna behövde skakas om, 4/9 2023). Julia Romanowska var forskaren som sökte, men misslyckades med att finna goda effekter av konventionella ledarutvecklingsinsatser. Istället lanserade hon i boken Schibboleteffekten – Ledarskap, konsten och människans ansvar, ett program där konst. litteratur och musik spelar en huvudroll i att påverka ledare. 

Romanowska är kritisk: 

Det råder en blind tro på de traditionella ledarskapskurserna. Den instrumentella rationaliteten ger sken av effektivitet och kontroll. Du vill att manualer och standardiserade verktyg ska skydda dig från misslyckanden. Du tror dig få större trygghet men livet går inte att kontrollera.

Hon konstaterar vidare att vanlig ledarutveckling kan frambringa narcissistiska drag och hon gillar inte fokuseringen på "chefsrollen". Detta skapar distans, det är människan hon vill komma åt, den ansvarskännande och moraliska människan. Det är starka upplevelser som leder till förändring, inte lanseringen av nya modeller och koncept. 

Det är lätt att hålla med henne, när man bevistat ett antal ledarskapskurser och sett det ena trendiga managementkonceptet efter det andra flyga förbi. Likadant är det med "ledarskapsdagarna" och med böckerna som managementindustrin producerar. Efter ett tag inser de flesta att det inte kommer att hända så mycket. 

För så där tjugo år sedan gick jag ett ledarutvecklingsprogram som blev livsavgörande för mig. Nå, väl dramatiskt uttryckt kanske, man faktum är att jag växlade inriktning på min karriär och så småningom blev egenföretagare och konsult - med fokus på ledarskap! Vad lärde jag mig och vad är det jag försökt förmedla till en lång rad klienter genom åren?

Jo, kanske att starka upplevelser är vägen till förändring, att dessa upplevelser oftast förmedlas och katalyseras genom genuina och starka relationer, att sociala system och deras kulturella inramning är avgörande för all form av organisationsutveckling. Mer..? Jo, att det är lika bra, eller bättre att läsa en bra roman än ytterligare en managementbok. 

Det omtalade ledarutvecklingsprogrammet bars också av idén att kulturfenomen kan påverka oss och utveckla oss. Jag är oerhört tacksam för att jag fick ta del av det programmet. Mer om kulturens roll i ledarutvecklingen följer!

Glad midsommar!

 Jag vill önska alla kunder, klienter, vänner o bekanta en riktigt skön midsommar och sommarsemester!

Väl mött igen på sensommaren!

Äntligen pratar vi allvar om betygsättningen i svensk skola

 "Äntligen!" vill man utbrista. Äntligen tar en initierad person med ansvar och legitimitet tag i den viktiga betygsfrågan och riktar stenhård kritik mot den misshandel som frågan utsatts för i Sverige de senaste decennierna. Värt att notera är att Lars Strannegård förutom att nu sätta fart på betygsdiskussionen, också har skrivit en av de bästa böckerna med fokus på pedagogik och utbildning på senare år.  Och som jag har kommenterat i ett föregående inlägg på bloggen!

Jag har också behandlat betygsfrågan förr på denna blogg, på förekommen anledning och av allmänt utbildningsintresse. Läs exempelvis här: Betygsfrågan - eller "Varför gör inte politikerna som forskarna säger?" I stort sett står jag fast vid innehållet i detta inlägg, trots att åren har gått. Sakernas tillstånd har inte ändrats nämnvärt på mycket lång tid. 

Betygsfrågan är en av många avgörande aspekter på vårt utbildningsväsende, och som systematiskt förbigås av ansvariga politiker. Det är en skam! Varken mer eller mindre. 

Nu kan vi tacka rektor Strannegård vid Handelshögskolan för att han kastar välbehövlig bensin på den falnande brasan. Hans debattartikel i DN (Glädjebetygen kan tvinga oss att införa antagningsprov, 230511) har väckt välförtjänt uppmärksamhet. Nyheten toppade gårdagens Aktuellt, utbildningsministern var på plats och fick förklara sig. 

Reaktionerna är skamsna, som de bör vara, och tyder på en viss reformvilja. Strannegård signalerade stor förnöjsamhet under diskussionen i Aktuellt-studion.

Men, jag hoppas att han och hans utbildningsinstitution ändå gör allvar av "hoten". Jag tycker verkligen att lärosätet helt ska lämna betygsantagningen och införa egna lokala tester istället. Skälen är flera.

Det skulle effektivt sätta en brännhet blåslampa på alla med ansvar i frågan och förmåga att göra något åt problemen. Ett annat skäl är att reformer på området kommer att ta tid att genomföra och få effekt. Under tiden fortsätter det svaga systemets glidare och fuskare att gynnas. Och för det tredje och kanske viktigast, de skissade reformerna kommer inte att räcka. 

Det kommer inte att räcka att säkra kopplingen mellan nationella prov och betygsättning, med övriga systemkomponenter bibehållna.  Detta - att få nationella proven att styra mer - beskrivs som medicinen som ska bota sjukan. Inget som hittills sagts (som jag tagit del av) belyser dock kärnan i den problematik som vi har att kämpa med.

Kärnan är - om undertecknad ska uttrycka en uppfattning - subjektiviteten i hela bedömningsförfarandet, i kombinationen på den enorma press på höga betyg, som finns i vissa skolmiljöer. Denna press gör rektorer och lärare knäsvaga och gör dem tyvärr till mjuka mål i en strid som är hård. Alla som verkat i och med de svenska skolsystemet de senaste decennierna vet vad jag pratar om. Subjektiviteten och pressen paras  dessutom ofta med bristande kompetens (betygsättning och all form av prestationsbedömning i skolan är svår!), vilket öppnar fältet för dem med makt, vilja och förmåga att pressa fram glädjebetyg.

Finns det nåt att göra då? Självklart! Det är inte så svårt heller. Man kan intressera sig en smula för hur andra utbildningssystem gör. Man kan också titta lite på IB-systemet (som finns på plats i Sverige, "runt knuten" alltså) för att få lite idéer.

Min egen version av det system som finns där "runt knuten", liknar andra länders och vårt eget som vi hade förr - innan den svenska samhällsrevolutionen tog fart. 

Systemet innehåller objektivt utformade och centralt rättade nationella prov (lyft rättningen från den undervisande läraren). Bedömning och betygssättning görs ytterst av statligt anställda och utbildade censorer som med utgångspunkt i de centralt rättade proven gör kompletterande muntliga tester av eleverna och sätter betyg i samråd med undervisande lärare. Betygssättande makt flyttas alltså från den undervisande läraren som naturligtvis ska ge sin uppfattning, men inte fatta beslutet. 

Ett dylikt system skulle snabbt återskapa det meritokratiska förtroendet i det svenska utbildningssystemet, ett förtroende som nu är allvarligt skadat, för att inte säga helt underminerat...