En liten återblick

Jag upptäcker förvånat att jag inte skrivit något på denna blogg på flera månader. Lite oklart varför, kanske för att jag har två andra att underhålla, den här och den här! Eller så är förklaringen bara den triviala och tidstypiska tidsbristen..

Det är i alla fall ett uppehåll som är längre än någonsin tror jag, sen bloggen kom till för 13 år sedan. En lång tid har gått, kanske värt att göra en återblick?

De första texterna publicerades i november 2013. Det är med både förtjusning och förundran jag tar del av rubrikerna från den tiden:

- Organisationskulturen avgörande för förändringsprocesser

- Utbildning på Kreta i vår?

- Sveriges skolor behöver starka ledare

- Är maktspelets mästare en förebild i ledarskapet?

- "Trojaner" strider om skolmarknaden i Tyskland. 

Man skulle kunna säga att allt och inget har hänt sedan dess! Jag är fortfarande av övertygelsen att kulturen i hög grad avgör hur förändring gestaltas i en organisation. Jag reser inte till Kreta längre, men jag genomför en del utbildning och handledning utomlands. 

Sveriges skolor behöver mer än någonsin - verkar det som - starka ledare. Istället för starka kanske man kan dra till med kunniga, kompetenta och uthålliga? Det borde inte vara kontroversiellt. Ämnet svensk skola framstår - för undertecknad - som ett allt mer svårgenomskådligt töcken av politisk retorik, reformidéer och pseudodebatt. Det smärtar mig en smula, det medges, men armlängds avstånd känns som en hälsosam hållning just nu. 

Maktspelets mästare som den rubriken syftade på är ju själve Bismarck. Han figurerar ibland i tankarna och texterna, eftersom Tyskland alltjämt är ett huvudintresse. Och frågorna i texten äger absolut sin relevans - döm själv!

"Trojanerna" i de tyska skolorna är ju de amerikanska tech-jättarna. Vilken enorm förändring som har skett på 13 år beträffande synen på dessa företag! För att inte tala om synen på digitaliseringen i skolan. Så blåögda vi var, kanske saken kan sammanfattas. Säger jag och rätt många med mig. Medan några, kanske just du som läser det här, är fortsatt stenhårda teknikfantaster! Nå, var och en blir salig på sin fason, som en annan gammal tysk uttryckte saken. 

För övrigt, vilken lustig feltagning som döljs i användningen av begreppet trojaner! Det var ju grekerna som smög sin in via den berömda hästen, inte trojanerna. De dog ju allihop! Typiskt, i obildningens tidevarv...

Om du nu mot förmodan har orkat läsa ända hit så har du verkligen gjort dig förtjänt av en hälsning:

Ha en skön sommar! Njut av väder och vind, natur och kultur! Hoppas vi hörs och ses igen under nästa säsong!

Mod att tänka långsamt. Kontemplation.

Orden i rubriken utgör ett svar på en fråga som ställs till Anders Hedman, lektor vid KTH, som forskar och undervisar om skärningspunkten mellan människa och teknik. Artikeln återfinns i Fokus #48 (AI är som en kult, av Beata Konar). Det är en utmärkt artikel som fångar många av vår tids dilemman och centrala frågeställningar med koppling till den snabba AI-utvecklingen. 

Mod att tänka långsamt, och kontemplation – det är vad Hedman hoppas att studenterna ska bära med sig i samband med hans undervisning.

I en tid som dyrkar snabbheten är det nästan subversivt. Och kanske just därför det första steget bort från maskinens måttstock och tillbaka till vår egen. 

Hedman är orolig. Han menar att vi lever i en mycket farlig tid, inte minst beträffande demokratin. Det grundläggande hotet i vår tid handlar om hur vi betraktar människan i förhållande till maskinerna. Allt sedan 1950-talet har man beskrivit den mänskliga hjärnan som en dator, en i grunden informationsprocessande enhet. Det är falskt, menar Hedman. Att se allt mentalt liv som beräkningar riskerar att skymma människan. 

Här finns annat som oroar honom. Techjättarnas dominans exempelvis, och därmed deras förmåga att forma människa och samhälle efter sina agendor. Det högljudda och det extrema som odlas i sociala medier är ytterligare aspekter på samtidens utmaningar. Hans utsagor ekar av en orolig diskussion som pågår, men som inte tycks sätta några tydliga spår beträffande de övergripande trenderna. 

Hedmans ansats är inspirerande: den mänskliga utmaningen idag är att stå emot systemets rytm och tänka självständigt. Det är det som är sann autonomi. Hans resonemang är välgörande eftersom de tar oss bort från det ytliga och slagordsmässiga (”När kommer datorerna att ta över!?”) till de djupare skikten: hur påverkas vår självbild och vilka processer ska styra samhällslivet? Vad är en människa i AI-eran, helt enkelt. 

Hur bearbetar jag som individ dessa ting och hur odlar jag ett kontemplativt och meditativt förhållningssätt? Jag vet - läs en tryckt bok!

Kort om feedback

Det pågår hela tiden och en massa människor pratar ständigt om det… Men vad är det och hur ska man få till det? Feedback är, som många andra komplexa ting i organisationsvärlden, både svårt och lätt. Många har insett att välfungerande feedback är nyckeln till mycket, men som sagt…

En som kastar ljus över delar av detta är veterankonsulten Edgar Schein. (Schein gick bort 2023, 94 år gammal). I sin utmärkta bok Helping - how to offer, give, and receive help, från 2009 (Berrett-Koehler Publishers) betraktar han feedback som en typ av hjälp. Den som vill ha feedback ber om hjälp. Den som erbjuder feedback vill erbjuda hjälp. 

I och med detta öppnas dörren till några individualpsykologiska fenomen, som ibland leder till följande:

-              Jag vill inte ha hjälp när som helst

-              Jag vill inte ha hjälp av vem som helst

-              Jag vill inte ha hjälp hur som helst

-              Jag vill helst ha hjälp helt på mina egna villkor!

Detta har uttryckts med andra ord av Sir Winston Churchill:

Jag älskar att lära nytt men jag tycker inte alltid om att bli undervisad.

Lätt att känna igen sig, eller hur? Hör av dig om du vill prata vidare om detta och andra besläktade ting!