Donald Trump läser inte böcker

Han läser inte, i alla fall inte böcker. Det är ett slående faktum, och ett som spelar en viktig roll i den avslutande delen av Joel Halldorfs fantastiska bok Bokens folk – en civilisationshistoria från papyrus till pixlar (Fri tanke, 2023).

Detta att en expresident, som gör anspråk på att göra comeback, inte är en läsande människa oroar många. Som grädde på moset, så att säga. Där finns ju en lång rad andra egenheter som bekymrar när det gäller Trump. Men detta faktum naglar ändå fast något högst väsentligt. Donald Trump twittrar och tittar på TV. Men, ingen läsning. Halldorf citerar reportern i Vita huset – Michael Wolf: ”Han skummade inte ens.”

Varför blir vi så oroliga när vi hör detta? Jo, de flesta har nog en föreställning om att läsning och djup koncentration representerar ett kluster av egenheter och förmågor som vi gärna förknippar med ansvar och makt. Utan dessa egenheter och förmågor uteblir kanske ansvarskänslan och en mängd andra värden som vi helst vill se hos personen som innehar ett av de mäktigaste ämbetena i världen. 

Dessutom, som Halldorf menar, vilken omvärldsbild och omvärldskunskap besitter en person som förlitar sig på ett knippe TV-kanaler och X (fd Twitter)? Vilka perspektiv har denna person på sin omgivning? Med vilka nyanser – om några – tar han sig an världen? Ja, svaren skrämmer förstås. 

Trump är med sin vresiga otålighet, sitt fladdriga och slängiga sätt att bete sig, sitt ”rörliga” förhållande till sanningen, sin lathet kort och gott – en idol för vissa. Varför? Är inte världen upp-och-ner-vänd? Jo, absolut, men alltfler människor i vår tid fungerar ungefär som han gör och är beredda att ge honom sin röst. 

Trump är måhända ett unikum, men kanske ändå inte. Han tycks också representera något väsentligt som utmärker det nya digitala samhället. Han är impulsiv, han är känslostyrd, men han är också en ”kul kille” som tar det mesta med en klackspark. Han är sig själv, och genuinitet trumfar allt annat, menar Halldorf: ”…etos i vår tid handlar inte om dygd utan om autencitet.”

Att läsa böcker innebär att vi skaffar oss ett visst förhållningssätt till omvärlden, skriver Halldorf.  Boken är en informationsbehållare och ett reflektionsredskap, och som sådan högst värdefull i vår tid. Läsaren blir lärd, självmedveten och djupt eftertänksam. 

Att läsa är helt enkelt nödvändigt. Fortsätt för Guds skull, du som fortfarande ägnar dig åt denna syssla. Du är med och räddar världen!

Bildningsresans nödvändighet

Kort efter det att Selma Lagerlöf träffat sitt livs stora kärlek, Sofie Elkan, förklarade denna att det nu vara dags för Selma att vidga horisonten, det vill säga att ge sig ut på en resa. Fröken Lagerlöf var vid denna tid bekant med platser som norra Värmland, Stockholm, Landskrona och – något litet – Köpenhamn. Men inte mer än så.

Hösten 1895 påbörjade de båda tillsammans den första i en lång rad resor genom Europas stora kulturländer. Denna första resa varade i nio månader. Lagerlöf stod vid det här tillfället vid randen för sitt stora genombrott som författare. Hon hade mött en stor och nyfiken publik i och med Gösta Berlings saga, men ännu inte fått det kritikergenombrott som hon skulle få några år senare. Resan ut var ett avgörande steg på den vägen. 

På liknande sätt har många av oss upplevt resandet eller någon avgörande resa i ungdomen, som viktiga för vår utveckling. Att se och uppleva ”något annat” än vardagsmiljön kvarstår som en betydelsefull metod för personlig utveckling. Starkast effekt har förmodligen ungdomens resor, när vi är som mest öppna och formbara i förhållande till ”världen därute”. 

Men möjligheten att låta sig påverkas kvarstår genom livet. Konsten och utmaningen är möjligen att montera ner de försvar och mentala bilder av oss själva och verkligheten, som vi rustar oss med genom livet, och som ställer sig i vägen för en djupare förståelse. Vi människor är lata av naturen, skulle man kunna säga, och att göra upp med våra fördomar är mödosamt. Kanske blir det svårare med åren.

Ett mer grundläggande problem sett till våra resor är att det gamla bildningsresekonceptet är insomnat. Åtminstone har det varit så en längre tid i den svenska kontexten. Nu anar vi möjligen ett uppvaknande. Det talas mycket om analog sensibilitet och långsamhet i vår tid. Det talas om skönlitterär läsning som en väg till fördjupning och – vidgade horisonter!

Men den stora volymen resor som görs i vår tid är konsumistiskt och kvantitativt grundade. Vi konsumerar resmål och ”dagar i solen” utan någon djupare tanke om mening och lärande. Vi söker status och kickar – och kanske distraktioner som tar oss bort ifrån känslor av tomhet och ångest. Reser vi på det här sättet blir vi aldrig ”mätta”, vi jagar ständigt vidare på jakt efter nästa kick. På det här sättet reduceras världen, den blir mindre och riskerar faktiskt att ”ta slut”. 

Bildningsresans utgångspunkt är ett knippe frågor: Vad lär jag mig om människor och verksamheter i vår tid genom att observera och uppleva denna plats? Vad lär jag mig om mig själv genom att rannsaka de tankar och känslor som uppstår hos mig? Det här sättet att resa är långsamt och mättande. Världen växer och blir ständigt större. Horisonten finns alltid kvar, som filosofen Jonna Bornemark uttrycker det i en boktitel. 

Den introspektiva övning som bildningsresandet innebär är inte särskilt populär i vår tid och kultur – tycks det. Men det finns hopp och kanske en ljusning. De resor och stadsvandringar som jag regelbundet gör, landar alltid i en form av tillfredsställelse som handlar om nåt annat än snabb konsumtion. Rom, Berlin, Köpenhamn, Paris, London, New York – här finns nycklar till en förståelse för oss själva och vårt samhälle som väcker de flesta, även de djupast insomnade!

Men det är inte vila och avkoppling som är målet för bildningsresan. Den bygger på studiernas, introspektionens och de utmanande samtalens ansträngning. Frågan är förstås om man känner sig mogen för den ”komplicering” av verkligheten och självbilden som uppstår. Det är inte givet att alla är intresserade. 

Chefer och människor med nyckelpositioner i organisationerna behöver vidga sin horisont fortlöpande på detta sätt. Människor med sakligt intresse av att se sig om – arkitekter, stadsplanerare, konstnärer – behöver det också. Därför är vår tids kritik av resandet av miljö- och tidsskäl problematiskt. Det finns behov av en större nyansrikedom och djupare medvetenhet. Den dumsnåla inställningen att resandet i arbetslivet är onödigt bygger på en felaktig uppfattning om resandets verkliga syfte - som är utveckling. 

Det moderna ledarskapet i skolan

Söker du stöd, mod och utmaning i ditt skolledarskap? Möter du hinder i din strävan att komma vidare med skolutvecklingen? Är du intresserad av att dela dina tankar med andra i en liknande situation?

I så fall är det aktuella utvecklingsprogrammet Det moderna ledarskapet i skolan något för dig. Programmet kommer att ge dig:

• en utvecklingsprocess där du får pröva och ompröva ditt ledarskap
• professionellt lärande som leder till nya kunskap som grund för nya ledarskapshandlingar
• kontakt med andra skolledare som också söker stöd och utmaning
• nätverk som kan utgöra ett stöd för lång tid framöver

Programmet är ett ledarutvecklingsprogram som vänder sig till dig som är skolledare inom förskola, grundskolan, gymnasieskolan cller vuxentubildningen. Den grundläggande arbetsformen är en handledningsprocess i grupp (8 - 12 pers). Yterligare arbetsformer är strukturerade samtal, föreläsningar och case-metodik. 

Programmet består av åtta halvdagsträffar (9.00 - 12.00) som äger rum på Studio i Malmö, Nordenskiöldsgatan 24. I perioderna mellan träffarna förväntas du fokusera på ditt ledarskap i konkreta situationer samt delge dina reflektioner i gruppen. 

Några av de teman som kommer tas upp under programmet är följande:

- Ledarskap för utveckling: Hur når du framgång i skolans utvecklingsarbete?

- Personligt ledarskap: Vilka är dina personliga styrkor respektive svagheter?  

- Skolkulturen: Vad skapar och upprätthåller kulturfenomen i organisationer?

- Skolan som organisatoriskt system: Hur får jag allt att hänga ihop?

Följande är en lista över en del av den litteratur som ligger till grund för programmet:

1. Carlzon J, Riv pyramiderna (Bonniers förlag 1985)
2. Hargreaves A/Fink D, Hållbart ledarskap i skolan (Studentlitteratur, 2008)
3. Hirsh Å, Relationellt ledarskap i klassrummet – så skapas magi (Natur & Kultur 2020)
4. Jarl M/Blossing U/Andersson K, Att organisera för skolframgång – strategier för en likvärdig skola (Natur & Kultur 2017)
5. Katz S/Ain Dack L, Professionsutveckling & kollegialt lärande (Natur & Kultur 2017)
6. Larsson P/Löwstedt J, Strategier och förändringsmyter – ett organisationsperspektiv på skolutveckling och lärares arbete (Studentlitteratur, 2010)
7. Prekopic, Vesna, Brottsplats skolan (Volante, 2023)
8. Runsten P/Werr A, Kunskapsintegration – Om kollektiv intelligens i organisationer (Studentlitteratur 2016)
9. Schein E, Organizational culture and leadership (Jossey-Bass, 2010)
10. Wiliam D, Att följa lärande – formativ bedömning i praktiken (Studentlitteratur, 2013)

Jag gör detta program tillsammans med min kollega Martin Persson, tidigare lärare, rektor, lärarutbildare, undervisningsråd på Skolverket, utbildningschef/förvaltningschef i tre skånska kommuner, nu fristående konsult

Programavgiften är 20 000: - (exkl. moms), som erläggs i sin helhet senast 20/12. Programmet startar i januari Månatliga träffar januari – maj 2024, samt september – november 2024. 

Anmälan senast 30/11 till Lars.berglund@me.com eller 070 791 48 08.

Välkommen med din anmälan!

Lars