Det är inte lätt att vara människa

För en tid sen diskuterade jag kvalitetsutveckling med en grupp skolledare. Frågan kom upp, om kvalitetsarbetets inriktning på "ständiga förbättringar" var en stressfaktor. Att det kunde upplevas så låg i luften, även om sådant säkert är personligt och kontextberoende. Möjligen är de senaste årens aggressiva debatt om New Public management en rationaliserad stressreaktion.

Den är i så fall högst begriplig. Vi lever i en "gränslös utvecklingskultur", som håller på att ta musten ur oss. Vi sitter alla fast i den. Den rycker i oss på alla tänkbara och paradoxala sätt. I vår tid gäller det exempelvis att inte missa något, i alla fall inget väsentligt. På fredag är det "Black friday". Då ska vi shoppa. Samtidigt infaller en ny "Fridays for future". Då ska vi engagera oss för att stoppa den livsstilsdrivna klimatförstöringen.

Det är inte lätt att vara människa. Svend Brinkmans tredje bok i det som nu blivit en fin liten svit av böcker, tar sin utgångspunkt här. Hur ska man klara av att vara människa i vår del av världen, idag? Det är Brinkman som talar om "gränslös utvecklingskultur", och han gör det med klarhet, engagemang och goda insikter. Hans tre böcker ger oss förutom beredskap och mod att skärpa oss, en lång lista med uppslag för vidare läsning och studier.

Vi har ju uppmärksammat två av hans böcker redan:

Stå fast - om att bjuda motstånd mot tidens trender som kortfattat beskriver boken Stå fast - vägra vår tids utvecklingstvång. Boken blev till en hel coaching-agenda i min verksamhet, trots att ett av kapitlen har titeln Avskeda din coach. Jag fick vid mina sessioner med berörda chefer börja med att förklara att jag inte var någon vanlig coach. Tror det gick hem... Jag brukar, i Brinkmans efterföljd, förorda en tjock roman av Dostojevskij, hellre än ytterligare en hurtig ledarskapsbok (kapitel 6 - Läs en roman).

Vad är meningen? som behandlar Brinkmans andra bok, Ta ställning - för ett meningsfullt liv. Här föreslår författaren tio stycken "hållplatser" varifrån vi kan ta spjärn, eller stå fast, i den allmänna röran. Det är fenomen som förlåtelse, ansvar, sanning och värdighet med flera, som vi kan hålla fast vid för att få lite ordning och hyfs på våra liv.

I den tredje boken - Våga missa, från FOMO till JOMO - om begränsningens konst i en gränslös tid (Norstedts, 2018) - tar han steget till ett antal nödvändiga och goda livsstilsanpassningar. Vi har alla, påpekar han, en lång rad politiska, etiska, existentiella, psykologiska och estetiska skäl att begränsa oss, helt enkelt. Rubrikens förkortningar tar oss från "Fear of missing out" till "Joy of missing out".

Inledningskapitlet ger oss en snabb illustration av vad som avses, genom presentationen av en alldeles alldaglig reklamslogan: "Alla har rätt till ett häftigt kök". Ytterligare blixtbelysningar är författarens Amazon-sökning om "att få mer gjort". Tvåtusen boktitlar blev resultatet. Motsvarande sökning på Google ("do more") gav 13 000 träffar. För att fånga ett historiskt perspektiv på den förändring vi har bakom oss refererar han den lysande Zygmunt Bauman, som talar om "bankbokens samhälle" kontra "kreditkortets samhälle". Vi behöver egentligen inte så mycket mer för att förstå Brinkmans poäng.

Gör en dygd av nödvändigheten, pläderar han, lär dig att våga missa och gör måttfullhet och begränsning till skön konst. Det här var förvisso något som de gamla grekerna redan hade fattat, och som filosofer, teologer och konstnärer fortsatt förmedla genom seklerna.

Men vi, som lever dessa yttersta av dagar, har glömt all gammal visdom och måste börja om på nytt, med det som egentligen är gammal kunskap. Jag börjar gärna om tillsammans med Svend Brinkman.

Arena för skolsamtal - om digital läsning

De senaste åren har svenskarnas läsning uppmärksammats allt oftare. Efter att ha varit ett av de mest tidningsläsande folken i Europa har nu väldigt mycket förändrats. Den läsande familjen har blivit den surfande familjen, för att använda en fras från tidigare debatt. Till detta bör kanske läggas att vi i hög grad blivit det lyssnande folket. Det är ett lyssnande som gärna sker i egen, privat bubbla, med lurar i och för öronen.

Huruvida svenska elevers försämrade skolresultat har en koppling till ändrade läsvanor, är väl fortfarande en sak som behöver beforskas. Att svenska barn och ungdomar radikalt har förändrat sina läsvanor är dock ett faktum. Digital läsning dominerar för väldigt många unga, och tar allt mer överhanden i skolan.

Torsdagskvällens omgång av Arena för skolsamtal inleddes av Eva Wennås Brante (Malmö universitet)  med resonemang och forskningsresultat kring just digital läsning. Flera av resultaten är viktiga och bör rimligen leda till kritiska reflektioner i alla utbildningsmiljöer. Några av dem var: 

- Att läsa på papper ger en djupare läsförståelse

- Att läsa digitalt (i typiska multimediala digitala miljöer) är en kognitivt mer ansträngande uppgift än traditionell läsning

- Det finns en tendens att överskatta sin läsförståelse vid digital läsning

Det efterföljande samtalet fokuserade bland annat på hur vi når en tillräcklig nyanserad förståelse för olika former av läsning. Att lyssna är nåt annat än att läsa, att läsa på skärm är inte samma sak hela tiden, vad förväntar vi oss egentligen att elevernas läsning ska ge - dvs varför läser vi, hur kan medvetenhet och kunskap om lässtrategier utvecklas ytterligare i skolmiljön?

Eva Wennås Brantes reflektioner handlade bland annat om att vi både behöver mer forskning och ett mer fokuserat samtal om olika lässtrategier. Vi vet för lite och vi pratar för lite.

Samtalet under kvällen var dock engagerat och energiskt – gruppen omfattade lärare, rektorer, utbildare, forskare, myndighetspersoner, förvaltningschefer  och förlagsfolk - en bra blandning. Tack till er som deltog!

Arena för skolsamtal kommer att återkomma till läsningens betydelse längre fram. Håll utkik! Skicka en intresseanmälan så håller vi dig informerad!