Med livet alltså… Inget mindre än denna fråga tas upp till
behandling i Svend Brinkmans bok Ta
ställning för ett meningsfullt liv (Norstedts, 2017). Den danska titeln ger
ytterligare information om författarens ärenden: Ståsteder. 10 gamle idéer till en ny verden.
Det här är uppföljaren till Brinkmans succéartade debut Stå fast – vägra vår tids utvecklingstvång.
Den har vi behandlat tidigare på denna blogg – kolla här: Stå fast - om att bjuda motstånd mot tidens trender.
Enkelt uttryckt ägnade sig den danske psykologiprofessorn då
åt att säga nej till några av vår
samtids många dumheter. I denna uppföljare försöker han ta ansvar genom att
berätta vad han säger ja till. En
rimlig hållning kan man tycka, all heder åt den. I Stå fast kunde det handla om
att säga nej till tvånget att ständigt tänka positivt. Ibland är saker och ting
helt enkelt dåliga. Det kunde också handla om att ta avstånd från vår tids
överdrivna känslokult. Sluta känna efter så mycket, uppmanar Brinkman. Tro inte
att allt i livet kan präglas av passion, att jobbet alltid kan vara
stimulerande och roligt. ”Intimitetens tyrrani” är en följd av detta
känslopjåskande som ständigt pågår i offentligheten.
Ja, och nu då, vad vill denne dansk säga oss nu? Jo, i en tid då allting flyter (nästan) finns det trots allt en hel del som står fast, länge, och som håller att leva med, på och för. Han hämtar dessa sina ”ståndpunkter” eller ”utgångspunkter” som han kallar dem, från en rad klassiska källor: antikens stoiker, Aristoteles, Immanuel Kant, Søren Kierkegaard, Friedrich Nietzsche med flera. Men också från moderna tänkare som Robert Nozick, Jacques Derrida, K. E. Løgstrup och Iris Murdoch.
Det handlar om tio gamla idéer:
- Det goda
- Värdigheten
- Löftet
- Självet
- Sanningen
- Ansvaret
- Kärleken
- Förlåtelsen
- Friheten
- Döden
Som var och en kan se är det inte fråga om ”eviga värden”
eller dylikt. Döden är, som författaren påpekar, inte något meningsfullt i sig, exempelvis.
Men, det är rimligt och till och med välgörande att ha döden som en
utgångspunkt för livet, en utgångspunkt som ramar in alla de andra.
Den insiktsfulla och viktiga grundpoängen i denna bok, är dess kritik av vår tids instrumentalisering. Allt fler ting och företeelser ses enbart i ljuset av sin nytta och ges därmed enbart instrumentellt värde. Det som då händer är att det som bör ha värde i sig, riskerar att relativiseras, ifrågasättas. Ett aktuellt exempel, som Brinkman berör, är det då och då förekommande påpekandet att om demokratin inte ”levererar”, exempelvis välstånd, så är den kanske inte så intressant att bevara. Grundtanken vi burit med oss länge nu, att demokratin har ett värde i sig, riskerar att gå förlorad.
Men exemplen på vår tids instrumentalisering och hotet från
nihilismen är många, och Brinkman berör flera av dem. För den som är seriöst intresserad av människa och samhälle
i vår tid och i vår del av världen, har Brinkman skrivit en intelligent,
underhållande och medryckande bok, som sätter fingret på ännu fler galenskaper
och farligheter än han gjorde i sin förra. Rekommenderas starkt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar