Har du ett statiskt eller dynamiskt mindset?

Den erfarne lektorn till den nykläckta läraren under sin första termin: ”Jag kan sätta betyg på eleverna efter en vecka, mer tid behövs inte”. Lite konfunderad var han allt, men så småningom förstod den unge läraren. Kollegan satte betyg på elevernas intelligens, och den var statisk, given från början. Först långt senare kom jag - för det var jag som var den nyckläckte - ihåg samtalet med den erkänt duktige kollegan. Det var när jag första gången stötte på Carol Dwecks forskning om begåvning och motivation. 

Frågan i rubriken ovan är en av utgångspunkterna för Carol Dwecks utmärkta och omtalade bok Mindset – du är vad du tänker (Natur & Kultur, 2015). Dweck har refererats i psykologiböckerna i många år men det är först nu som hennes tio år gamla bok översatts till svenska, vilket är storartat. Den uppskattas vitt och brett, inte minst inom skolan. Och det med rätta, den förklarar och visar på helt grundläggande aspekter på mänsklig utveckling, inte minst det växande barnets utveckling.

Den grundläggande dikotomin är alltså om man har ett statiskt eller dynamiskt mindset. Det finns ju många aspekter på begreppet mindset, liksom det finns många svenska ord som tangerar det engelska: attityd, grundläggande tänkesätt, mental karta m fl. Dina mindset är helt enkelt ett mönster av grundläggande idéer som – ofta omedvetet – styr dina tankar, handlingar och känslor. 

Dwecks applicering av begreppet handlar om mänsklig utveckling. Är dina förmågor, din begåvning, ditt sätt att fungera och vara statiska, fasta och bestämda en gång för alla? Eller, är de utvecklingsbara, föränderliga, möjliga att påverka genom hårt arbete och övning? Ganska viktigt, eller hur?

Dwecks svar är förstås det senare. Men, och det är en huvudpoäng i boken, mänskligheten består grovt sett av människor som antingen är ”statiska” eller ”dynamiska” i sin syn på detta. Konsekvenserna är stora, i hur vi ser på oss själva och på andra. Om jag utsetts för prövning exempelvis, om jag kämpar med att uppnå något eftersträvansvärt – vinna en tävling, få ett jobb, nå ett betyg, bli riktigt bra på något - och misslyckas, hur tänker jag om det? ”Statikern” känner sig dömd, avslöjad, bortgjord. ”Dynamikern” ser misslyckandet som ett steg på vägen, ett nödvändigt ont i en strävsam kamp och ett lärtillfälle. 

Följden blir, menar Dweck, att ”statikern” helst undviker prövningar, blir rädd att avslöjas i egna och andra ögon och därmed tenderar att ge upp, säga nej till utmaningar som kräver hårt arbete. ”Dynamikern” å andra sidan får genom uthålligt och hårt arbete bekräftelse på att det går att utvecklas, det går att uppnå hett åtrådda mål och att mänsklig strävan inte är meningslös. 

Dweck gör det inte så enkelt som att säga att vi är antingen eller, en gång för alla. Istället kan vi tendera åt något av dessa håll i olika perioder i livet, eller i olika sammanhang. ”Jag kan aldrig lära mig sjunga ordentligt, men jag kan nog bli en hyfsad skribent om jag övar mycket och tar hjälp av andra som är bättre.” Det känner de flesta av oss igen. Vi blandar statiska och dynamiska perspektiv rätt friskt på olika arenor. 

En annan viktig poäng – som är väl belagd i forskningen – är att vi ganska snabbt kan lära oss att ta till oss ett dynamiskt synsätt. Det finns således inga hopplösa fall, menar Dweck. En elev som bergfast hävdar att ”jag är för dum för att lära mig matte, jag fattar helt enkelt inte”, har lärt sig detta av någon någonstans. En duktig och envis lärare (eller förälder) kan ändra på den uppfattningen. 

Dweck är - lyckligtvis – inte heller så blåögd att hon påstår att alla kan bli bra på allting. Det är självklart att vi har olika förutsättningar i livet. Men, det positiva budskapet är förstås att alla kan jobba på att utvecklas och bli bättre. 

För föräldrar och lärare med ambitionen att stödja god utveckling hos det växande släktet är läxan solklar: ge beröm för hårt arbete, inte för egenskaper. Säg inte till telningen att hen har lyckats för att hen är så smart. Det lägger en tung börda på barnet att sedan leva upp till den etiketten. Kanske bäst att undvika kommande prövningar… Tanken går osökt till neologismen ”särbegåvad”. Hur är det att tvingas leva upp till den etiketten? Kanske är det mindre smärtsamt att dra sig undan? Ge istället beröm för arbetsinsatsen! Timmarna med böckerna och datorn, det flitiga repeterandet, sättet att samarbeta med kamraterna.

En lite notering om undertiteln – du blir vad du tänker. Detta tycks vara ett tillägg av det svenska förlaget. Originaltiteln är Mindset – the new psychology of success. Jag tycker originalet är bättre. Den svenska undertiteln ger sken av att det bara behövs ett nytt sätt att tänka så blir allt bra. Så är det ju inte. Ett dynamiskt tänkesätt är däremot ofta en grundförutsättning för god utveckling. Det tänkesättet gör det möjligt att motivera hårt arbete, uthållighet och fortsatta ansträngningar, för sig själv och för andra.

Dwecks bok är utmärkt läsning för den som intresserar sig för mänsklig utveckling. Den skänker hopp och uppmuntran till alla strävsamma och målmedvetna, och utmanar den som tänker att det mesta är givet på förhand, att begåvning och intelligens är helt statiska ting. Inspirerande!