Är det dåligt med datorer i skolan?

Nej, det är det inte. Dagens PISA-chock är inte så omskakande som de tidigare. Kanske ska det inte kallas för chock över huvud taget, man ska vara varsam med orden. Rubrikerna är dock braskande och nyheten ligger högt upp på de stora mediernas agendor idag. Många skribenter och debattörer har redan sett sig föranledda att försvara tekniken. Det gör gärna jag också.

Men, vi måste försöka klura ut vad det är som händer. Varför finns det ett negativt samband mellan flitig IT-användning och skolresultat? Dagens förklaringar är mer eller mindre bra, tycker jag. Det är en oerhört komplex bakgrund till de resultat från svensk skola som redovisas och det kommer att ta tid att reda ut hur det hänger ihop. Mycket forskning behövs på området. 

Alla reportage som tecknar vardagsbilder om IT-användningen i svensk skola som jag läst eller hört om under dagen, visar på god pedagogik och kloka lärare med genomtänkta undervisningsstrategier. Det sätter fingret på en viktig faktor: lärarkompetensen är avgörande. Den katalyserande effekten av tekniken känner vi redan till: dålig undervisning riskerar att bli ännu sämre med IT; bra undervisning kan bli ännu bättre med IT.

Några viktiga aspekter förbigås ibland i resonemangen kring digitaliseringen och skolan. Jag skulle önska mig mer fördjupning och nyansering på bland annat dessa punkter:

1. Fritiden o läsvanorna: vi vet att svenska barn och ungdomar har helt andra fritidsvanor idag genom digitaliseringen, jämfört med för 10-20 år sedan. Bland annat har det lett till en kraftig minskning av det traditionella fritidsläsandet, vilket påverkat den allmänna läsförmågan negativt. Detta är en massiv förändring som påverkar skolan, samtidigt som det inte är något som skolan råder över, utan helt enkelt något som man måste anpassa sig till. Dessa anpassningar både kan och bör diskuteras, förstås. Jag är övertygad om att det på sina ställen (obs!) behövs mindre IT-användning i skolan, inte mer. Inte ens om den är bra. 

2. Nyanserad läsförmåga: svenska elever läser generellt sett inte mindre, men annorlunda, som konstaterats ovan.  Allt fler börjar nu tänka att vi måste jobba med många olika typer av läsförmågor för att eleverna ska klara alla de utmaningar som studier och ett framtida yrkesliv innebär. Traditionell bokläsning är helt nödvändigt i detta perspektiv, tråkigt nog säger kanske vissa.

3. Utveckling av förmågor och hjärnans utveckling hos barn och unga som ägnar mycket tid åt digitala medier: Det handlar i första hand om koncentrationsförmåga. Här behöver vi veta mycket mer, men resonemangen om digitaliseringens djupare effekter på oss som varelser, lyser med sin frånvaro i analyserna av skolresultateten. Det digitala samhällets hyper attention, som det ibland kallas, i motsats till deep attention, tränar inte upp koncentrationsförmågan. Om det digitala samhället sätter djupa mönster i våra förmågor, eller till och med påverkar synapserna hos våra barn, har vi betydande utmaningar framöver.

Sannolikt är det den här typen av grundläggande strukturer som påverkar sakernas tillstånd, fenomen som inte skolan kan göras ansvarig för eller ens kan påverka på egen hand. Därför är det över huvud taget dumt att helt och hållet rikta uppmärksamheten på skolan, när dåliga skolresultat diskuteras. Vi måste ta in hela samhällsutvecklingen, annars blir analysen grund och vi kommer fortsätta att inte fatta vad som händer.