Professionell utveckling i skolan

Jag har tidigare tagit upp den utmärkta boken Att följa lärande (Studentlitteratur, 2013) av Dylan Wiliam (Den sympatiske Dylan Wiliam). Den är en liten guldgruva av insiktsfulla resonemang om skolutvecklingen och också en fin verktygslåda för lärare som vill utveckla sina bedömningar i formativ riktning.

Ett grundläggande resonemang i boken rör lärares kompetensutveckling. Det går att argumentera för att detta är det viktigaste – och mest eftersatta – utvecklingsområdet för närvarande i svensk skola. Precis som Wiliams exempel visar så har vi länge sysslat med att introducera och arbeta med ”nymodigheter” (Wiliams begrepp) i skolutvecklingen, men missat att förstå och arbeta med professionell utveckling. Där nymodigheterna mest skapar krusningar på ytan och riskerar att leda till  trötthet och cynism, har sann professionell utveckling potentialen att påverka lärarens beteende i klassrummet, vilket förstås är det enda rimliga målet för utvecklingsinsatserna.

Hur kommer det sig att vi ständigt missar detta? Ja, ett enkelt svar är att det är svårt. Det visar dagens situation med mycket prat om kollegialt lärande men förhållandevis lite verkstad. Förutom att grundläggande strukturella förutsättningar inte är på plats – exempelvis användningen av tidsresursen – så faller det ofta på grund av brist på tillit i organisationen och bristande självförtroende i ledarskapet. Dylan Wiliam skriver fram professionell utveckling för varje enskild lärare som den enda säkra strategin i skolutvecklingen. Han vill inte ägna sig åt att kategorisera lärare i bra, mellanbra o dåliga etc. Istället vill han satsa på att utveckla alla:

Ingen lärare är så bra eller dålig att hon inte kan bli bättre. Det är därför vi behöver professionell utveckling. (…) Lärare behöver professionell utvecklig eftersom deras arbete är så svårt, så komplext att det inte räcker med en livstid för att förbättra det. (sid 45)

Utmanade av denna tanke bör vi kanske ställa oss följande frågor:

- Varför pratar vi mer om att förbättra skolor än om att förbättra lärare?

- Har vi adekvata system och former för att utveckla lärare?

- Är vårt ledarskap inriktat på att utveckla lärare?

På många skolor jobbar man nu hårt med att bygga modeller för kollegialt lärande, som i goda fall kan leda till professionell utveckling. Vi får hoppas det arbetet kröns med framgång. Dylan Wiliam är hur som helst en viktig hjälpare i sammanhanget.