Sveriges lärare behöver hjälp!

Jag börjar det nya året med att presentera en gästbloggare - min vän och kollega Claes Andersson. Claes har en bakgrund som lärare och rektor och har på senare år arbetat med skolutveckling i egen regi i Hippocampus Skolutveckling AB och bland annat gjort uppdrag för Skolverket.

Vi erbjuder tjänster för skolan tillsammans, vilka man kan ta del av här.

Claes behandlar i dagens blogginlägg bedömningsstöd för lärare. Ta del av fler tankar från Claes på FB-sidan Hippocampus skolutveckling. Trevlig läsning!

Nu har det gått fem år sedan Sveriges lärare och skolledare fick ta del av de beslutade nya kurs- och ämnesplanerna. Ett ambitiöst implementeringsarbete har genomförts på många håll. På andra har det kanske varit mindre ambitiöst, men de nya styrdokumenten får hur som helst anses vara implementerade. Mycket sambedömning och konfererande har det varit och det ser nog i stort sett ut som om Björklund lyckats i sin föresats att sätta ett ökat fokus på skolans kunskapsuppdrag. Fler sjätteklassare lär sig idag mer. Det ser och hör jag på många av de skolor jag haft kontakt med i mina uppdrag för Hippocampus Skolutveckling.  Det är dessutom tydligare definierat vad det är de lär sig. Detta har dock skett till priset av ökad elev- och lärarstress.

I publikationen Skolreformer i praktiken redovisar Skolverket resultatet av en ambitiös uppföljning av 2011 års grundskolereformer, det vill säga de nya läroplanerna och den nya skollagen.  Både enkäter och intervjuer på ett stort antal skolor analyseras och det går att hitta mycket av intresse för alla oss som varit med och påverkat och påverkats av reformerna. Det gäller till exempel de nationella proven, tröskeleffekter mellan betygssteg, det centrala innehållets roll eller effekterna av de nya skrivningarna i skollagen.

Ett ledord för reformerna var ”tydlighet” (eftersom läroplanerna från 90-talet beskyllts för just otydlighet) och de allra flesta lärare i studien håller med om att ökad tydlighet faktiskt har uppnåtts. Detta är förstås glädjande. Men, en stor majoritet av de lärare som uttryckt synpunkter kring betygssättningen önskar sig hett fler och tydligare bedömda elevexempel. Och detta är inget nytt. Det var önskemål som regelbundet kom till Skolverket redan 2009 och 2010 från de skolor och lärare som deltog i remissomgångarna.

För grundskolans del finns det i vissa ämnen kommentarmaterial kring kunskapskraven och en del annat stödmaterial som kan ge lärare visst stöd i bedömningen av sina elever. För teknikämnet finns till exempel ett material som tar sin utgångspunkt i en ”portfölj” av teknikuppgifter som elever arbetar med över tid och som bedöms av en lärare. Samma elevarbete bedöms sen av en annan lärare och ytterligare en osv och i en särskild algoritm ordnas sen de olika bedömningarna så att av de hundratals bedömda elevarbetena och de tusentals bedömningarna, ett mönster kan framträda; Så här ser ett elevarbete på t.ex. nivån C ut.

Detta är en början till en praktik som innebär att tekniklärare i hela Sverige kan göra likvärdiga bedömningar av elevarbeten för några förmågor i ett ämne. Inom just detta ämne kommer det att behövas fler liknande ansträngningar under de kommande åren.

Detta är ett stort arbete men det måste göras. I de flesta ämnen famlar nämligen många lärare fortfarande. Bristande likvärdighet råder på en del skolor och i de flesta kommuner men framför allt nationellt. Det är mycket otillfredsställande för lärare som vill göra sitt jobb rättssäkert och rättvist. Det är negativt för lärares professionaliseringssträvanden att inte kunna ge rimligt raka bedömningsbesked till elever och föräldrar som håller för en jämförelse med en annan skola. Och det är direkt orättvist för elever som utsätts för en myndighetsutövning som i detta avseende är uppenbart godtycklig.

Därför är det nu dags att kräva att det tas ett samlat grepp för alla ämnen i grundskolan, som ger lärarna stöd för nationellt likvärdiga bedömningar och betyg i alla ämnen. Motståndarna till detta brukar säga att bedömda elevexempel blir alltför normerande. Men poängen är ju just att de ska vara normerande. Visserligen kan det vara problematiskt med få normerande exempel men det är ofrånkomligt att materialet i början av ett utvecklingsarbete är begränsat. Efterhand kommer det naturligtvis att finnas mer. Hade vi startat 2011 hade vi nu haft ett rikt material. Börjar vi nu kan vi vara på en bra nivå 2020. Färdiga blir vi dock aldrig.

I april 2016 kommer Skolverket att redovisa en utvärdering av hur införandet av tidigare betyg har påverkat eleverna i åk 6 och åk 7. Denna kommer sannolikt att visa på att både elever och lärare menar att förändringen lett till ett stärkt kunskapsfokus och en ökad tydlighet för eleverna. Låt vara till priset av en känsla av ökad stress. Men att förvalta detta positiva resultat kommer då att vara av ännu större betydelse. Fler elever än på mycket länge får betyg. Behovet av att de blir rättssäkra och likvärdiga är därmed också större än någonsin. Ge lärarna det stöd de behöver!

Tyvärr är läget för gymnasieskolan inte alls bättre. Snarare tvärtom. Där finns ännu färre ansatser till bedömningsstöd med elevexempel.  Vi får se fram emot den kommande utredningen om ämnesbetyg som är på väg och som kanske adresserar problemet.

Som läget är nu gäller alltså både för grundskola och gymnasium: Sveriges lärare behöver hjälp!

Claes Andersson

Malmö, januari 2016