Har du velat hjälpa någon men inte kunnat lista ut hur du ska gå tillväga? Eller, har du försökt hjälpa någon och trott att du verkligen haft något att komma med, bara för att bli ignorerad eller totalt avvisad? Skulle tro det. Det här är så vanliga och vardagliga situationer att vi alla erfarit dem många, många gånger.
Det här texten skulle inte kopplas till den aktuella flyktingsituationen eller tiggeridebatten, men det är nästan omöjligt att inte tänka i den riktningen när ämnet kommer upp. Den djupa tillfredsställelse vi känner av att hjälpa på ett påtagligt sätt, gör sig påmind. Vår frustration över att inte kunna hjälpa, på ett adekvat sätt, likaså. Dessutom är det uppenbart att om den som tar emot hjälp inte visar tacksamhet på ett för oss lämpligt sätt, är det lätt att bli upprörd. Att hjälpandet som fenomen berör oss på djupet är alltför uppenbart i dessa dagar.
Detta vardagliga men samtidigt så märkliga fenomen – konsten att erbjuda, ge och ta emot hjälp – är ämnet för Edgar Scheins senaste bok. Helping är den anmärkningsvärt enkla titeln på boken. Han beskriver utförligt hjälpandets sociala och kulturella grund, både utifrån hjälparens och mottagarens perspektiv. Bakgrunden är hans många år av arbete i olika ”hjälparroller”, främst lärarens och organisationskonsultens. Men han har också samlat på sig funderingar från helt vardagliga situationer. Maken som hjälper makan att välja kläder till festen, pappan som hjälper barnet med läxan, bilföraren som ber om färdangivelser på gatan, m m.
Helping is a basic relationship that moves things forward.
Här börjar han sitt resonemang, och visar därigenom på hjälpandets helt grundläggande natur för alla sociala sammanhang. Hjälpandet är svårt och vi tenderar att upprepa våra misstag: vi lyckas inte hjälpa trots att hjälp uppenbarligen behövs, vi försöker hjälpa när det inte är önskvärt och blir avvisade, vi ger fel sorts hjälp. Den som först tycktes be om hjälp ändrar sig plötsligt och är inte längre intresserad, till vår stora förvåning. Är det fel på mig när jag inte är förmögen att ta emot den hjälp som erbjuds, kan man undra. Nej, knappast. Man tänker på Churchills berömda ord: ”Jag älskar att lära mig nya saker, men uppskattar inte alltid att bli undervisad”.
Det mest grundläggande vi måste förstå, menar Schein, är att den som är i behov av hjälp redan befinner sig i underläge. Det är inte givet att detta kan erkännas öppet. Ibland måste det döljas. Hjälparen kan inte framstå som alltför överlägsen. Detta grundläggande mönster kan, om man inte är medveten om det, leda helt fel. Den som bett om hjälp är tillfälligt försvagad, balansen är rubbad. Relationer som inkluderar hjälp måste därför byggas omsorgsfullt. Hjälparen får inte markera sin upphöjda position (en position som kan vara oerhört lockande och attraktiv) och den hjälpbehövande måste få känna sig respekterad och så långt som möjligt likställd.
”Hur kan du tro att du har något att komma med som kan hjälpa mig?” Frågan ställs utifrån ett statusperspektiv. Personen ifråga kan inte ta emot hjälp i den rådande situation eftersom det tycks innebär en flagrant förlust av status. Att erkänna öppet att man behöver hjälp, är alltså inte självklart.
En ambitiös hjälpare är förstås medveten om hjälpandets många fallgropar, i synnerhet de som sammanhänger med statusförhållandena. Den överlägsna position som hjälparrollen innebär, får inte utnyttjas otillbörligt. Sådana hjälpare finns förstås, och deras hjälp vill vi ogärna ha. Vi litar helt enkelt inte på att de visar oss den omsorg och respekt vi behöver. De vill undervisa oss, för att tala med Churchill, med det outtalade syftet att glänsa själva.
En medveten hjälpare svarar inte bara på det som är uttalat och ombett, utan beter sig hjälpande också på områden där hjälpen inte är direkt påkallad. Det är till och med så, förstås, att en sofistikerad hjälpare kan vägra hjälpa på direkt anmodan för att detta ska leda till en ”högre” form av hjälp. Den gode läraren gör inte vad eleven säger, utan svarar an på vad eleven behöver. På samma sätt lyssnar den effektive konsulten inte bara på vad som sägs på ytan, utan också på vad som hörs i undertexten. Den som avvisar tiggarens bön kan förstås också ses i detta ljus: tiggaren behöver en annan hjälp än den som slanten i muggen representerar, lyder resonemanget. Svårigheten som många upplever i att avvisa tiggaren visar dock på vilka starka krafter som är i rörelse när människor ber varandra om hjälp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar