Artikeln Digitaliseringen
av skolan (i Gleerups nya bok
Interaktiva medier och lärandemiljöer, 2014) sammanfattar artikelförfattaren
Stefan Pålsson (känd ”omvärldsbloggare” på Skolverket) några av de senaste
årens viktigaste trender när det gäller skolan och teknikutvecklingen.
Artikeln avslutas med en fråga: ”Men vad krävs för att
kursändringen ska bli möjlig?” Han efterlyser en kursändring som innebär en mer
samlad pedagogisk utveckling som tar vara på teknikens möjligheter, över hela
landet.
Bakgrunden är oron över att utvecklingen är ojämn. I många
skolor och hos många huvudmän pågår en intensiv och kreativ utveckling av
arbetsformer, där tekniken och det nya medie- och informationslandskapet tas
tillvara. Men, och det är bekymret, i många miljöer sker inte mycket alls. Det
tycks som om digitaliseringen bidrar till att öka skillnaderna i skolsystemet och hotar därmed något av det viktigaste i vårt skolsystem: likvärdigheten.
Detta är Pålssons slutkläm i en informativ artikel som
kommenterar en rad andra aktuella fenomen såsom ”det utvidgade kollegiet”,
skolbibliotekens roll, öppen och länkad data, medie- och informationskunnighet
m m.
Pålsson redovisar förtjänstfullt hur resonemangen förs, både
nationellt och internationellt och pekar ut några komplicerande omständigheter.
Till det mest intressanta i Pålssons sammanfattning hör några av synpunkterna
från OECDs stora projekt, New Millennium Learners,
som pågick från 2007 till 2010.
En central slutsats är
att digital hårdvara och digitala medier inte enbart är verktyg som ska
integreras i den traditionella skolan. Det beror på att det rör sig om
systemförändrande krafter och det måste både beslutsfattare och medborgare bli
medvetna om.
Det slår mig att det kanske är på det viset, att vare sig de
mest teknikvurmande bland pedagoger och övrigt skolfolk, eller de som av olika
skäl föredrar att skynda lite långsamt med teknikutvecklingen, riktigt har
förstått vilken potential digitaliseringen har. Då menar jag inte pedagogiska
möjligheter i första hand, de börjar vi trots allt bli välbekanta med. Nej, det
är de oförutsedda och till och med oönskade systempåverkande effekterna av
digitaliseringen vi behöver analysera och förstå djupare.
Det finns förstås anledning att ta en mycket grundläggande
fråga på allvar: Kommer teknikutvecklingen innebära att det nationella
skolsystem som vi vant oss vid under 170 år, förändras till något helt annat?
nice :)
SvaraRadera