28 nov. 2013

Organisationskulturen avgörande i förändringsprocesser


I Anneli Hanssons avhandling Arbete med skolutveckling – en potentiell gränszon mellan verksamheter, om ett treårigt IT-projekt i en svensk skola, får vi intressanta inblickar i skolan som organisation. Projektet gick ut på att integrera modern digital teknik på en 7-9-skola under loppet av tre år. Efter tre år hade inte ens hälften av skolans lärare integrerat den nya tekniken på något djupare plan i sin undervisning. Målen för projektet nåddes alltså inte…

Detta väcker tankar om många olika saker, men främst kanske om begreppet organisationskultur. Det tycks som om de beskrivna förändringarna inte omfattade kulturen, vilket innebär att de förblev krusningar på ytan.

Kulturbegreppet hjälper oss att förstå djupet och trögheten i de föreställningar som styr livet i en organisation. Någon har sagt att ”kulturen är för gruppen vad personligheten är för individen”. Organisationsforskaren och processkonsulten Edgar Schein definierar kultur på följande sätt:

Gruppens kultur utgörs av ett mönster av delade grundantaganden som gruppen lär sig när den löser sina problem och uppgifter. Lärandet uppstår när grundantaganden leder till framgång vilket i sin tur leder till att de överförs till nya medlemmar som det korrekta sättet att uppfatta, tänka och känna i relation till gruppens problem och uppgifter.

De grundantaganden som bygger upp kulturen handlar ofta om helt basala ting, som föreställningar om tid, människans natur och mänskligt beteende, samhällssyn, sanning, rättvisa m m. Grundantagandena är ofta omedvetna, och därmed svåra att arbeta med. Att angripa eller ifrågasätta dem vare sig det görs direkt eller indirekt, framkallar i princip alltid motstånd. Och detta motstånd går inte alltid att motivera rationellt, eftersom det bygger på omedvetna föreställningar.

Ur ett medarbetarperspektiv är kulturen alltid ”rätt”, det vill säga så länge den uppfyller de krav på ångestreduktion, kontroll och framgång som finns formulerade på medarbetarens egen inre agenda. Det är inte nödvändigtvis samma agenda som ledning eller uppdragsgivare jobbar efter. Hansson kommer fram till att det studerade projektet inte gav tid åt nödvändiga ”praxis-utmanande” samtal, vilket hade varit nödvändigt för att tränga djupare in i skolkulturen. Tyvärr ett alltför vanligt konstaterande…

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar