Om den pågående uppmärksamhetskrisen - eller hur skärmarna får oss att fungera allt sämre

Johann Haris bok Stulet fokus - så har vi blivit bestulna på förmågan att koncentrera oss (Akademius, 2024), är en verklig ögonöppnare. Det gäller även, skulle jag säga, för dem av oss som redan har en kritisk hållning till vår moderna livsstil med appar och digitala flöden ständigt närvarande i tillvaron. 

Bokens inledning är suggestiv. Hari bestämmer sig för en tre månader lång digital detox. Den hjälper honom, och han gör dramatiska insikter om sitt liv och sin livsstil, som i allt väsentligt bör beskrivas som destruktiv. Men, detoxen hjälper ju inte på lång sikt. Och det handlar resten av boken om - varför är det så?

Bokens förord innehåller redan det en rad förskräckande formuleringar. Förordet (svenska utgåvan) är skrivet av psykiatrikern och författaren Anders Hansen. 

Vårt välbefinnande bygger på tre faktorer: sömn, motion och - viktigast - andra människor. Dessa tre faktorer urholkas i dagens samhälle. Vi sover allt sämre. Vi rör mindre på oss och vi träffas inte längre på riktigt. Därmed blir vi mer sårbara för depressioner och ångest. Då det uppkopplade sker på det nedkopplades bekostnad har skärmar spelat en central roll för urholkningen av dessa tre skyddsfaktorer. 

Enkelt, kan tyckas. Men detta är fakta och sanningar om våra liv, som inte så lätt accepteras, ens av oss själva. Och då handlar det bara om undanträngningseffekterna. Vi har inte kommit in på de kognitiva förändringar som skärmanvändningen också driver fram. Det är nu det börjar bli riktigt allvarligt, kan man säga. 

Ytterligare en anekdot får tjäna som illustration. Hari har kontakt med över 200 forskare och tänkare i sina studier i samband med boken. En av dem är Roy Baumeister, en av vår tids främsta experter på viljestyrka. När denna seniora forskaren berättar att han tar till Candy Crush Saga för att förströ sig, när hans fokus fallerar, så håller Hari på att trilla av stolen. Men, man kan hålla sig för skratt.

Den senaste veckans debatt i Sverige om skärmarna är intressant. Den inleddes med Folkhälsomyndighetens rekommendationer för barn och unga, beträffande skärmanvändning. Det intressanta är - kan man tycka - den något yrvakna förvåning som vissa reaktioner vittnar om. Än intressantare är möjligen de många relativiseringar eller "bortdribblingar" som vissa har gett sig på. De gamla vanliga argumenten om "teknikfientlighet" och "moralpanik" återkommer. 

Sent ska syndaren vakna är ett gammalt talesätt. Och möjligen vaknar inte syndaren nu heller. Men som tur är har alltfler vaknat de senaste åren, och forskningen om skärmarnas påverkan på oss börjar bli mycket omfattande. Folkhälsomyndigheten befinner sig alltså på säker mark. 

Vår nuvarande regering tycks också övertygad om vartåt vi bör sikta från och med nu. Återanalogiseringen av förskolan och skolan pågår. Kunskapen om och förståelsen för olika läsarter är nu så omfattande att man börjar kunna se klart. I skolan ska man inte läsa enbart skärmtext. Eller, i skolan ska vi möjligen inte läsa någon skärmtext alls. Frågan är ju om detta räcker för att förbättra elevers koncentrationsförmåga respektive läsförmåga, eller för att minska mobbningsfenomen och förbättra den psykiska ohälsan, eller för att dämma upp ADHD-vågen. Kanske inte, timmarna utanför skolan kvarstår och ger nätets marodörer fritt spelrum med våra unga. 

Och det förstås...detta är inte enkla ting. Inledningsvis verkade ju allt som digitaliseringen hade att bjuda på så bra. Alla föll mer eller mindre för de möjligheter som apparna och sociala medier bjöd på. Men, ganska snart börjar vissa reagera och tänka till. 

Som vanligt kan ett historiskt perspektiv hjälpa oss förstå vad som har hänt. Hari erbjuder ett flertal sådana. Sune Lehman (Danmark) och hans forskargrupp undersökte hur länge ett ämne på Twitter fick uppmärksamhet. De fann att tiden för fokus på ett givet ämne sjönk från 17,5h till 11,9h under loppen av tre år, 2013 - 2016. 

Från Twitter gick gruppen vidare till att studera filmers liv på biorepertoaren, omsättningstakten för sökningar på Google, ämnen på sajten Reddit. Överallt samman tendens, en kraftig acceleration och allt mindre tid för varje sak. För att ta studien ett steg till undersökte forskarna Google Books, en sajt med inskannade historiska böcker från 1880-talet och framåt. Där kunde man se hur länge ett begrepp eller ett koncept förblev uppmärksammat. Samma kurva: allt eftersom vi närmar oss vår egen tid ökar accelerationen - begrepp och koncept får allt kortare tid av uppmärksamhet.

Egentligen är detta också enkelt. Ju mer information man pumpar in i ett system, ju mindre tid finns för varje enskild informationsbit. Vi rör vid våra mobiltelefoner i genomsnitt 2617 gånger per dygn! (eller vi, amerikanerna! Fast vi är ju väldigt "amerikaniserade", kanske mer än amerikanerna själva?)

En "uppmärksamhetspatogensk kultur" var en av beteckningarna som forskarna Hari intervjuade använde om vår tid. Hari menar att vi behöver omdefiniera hela fältet av fenomen och beteenden. Med orden "ett liv fullt av distraktioner på individnivå är ett förminskat liv" pekar han ut riktningen. Svårt att acceptera detta? Du är inte ensam. 

Jag hoppas jag har uthållighet och koncentrationsförmåga nog att återkomma till Haris bok inom kort. Detta kallar Hari för "precommitment", något som ska låsa upp oss inför kommande uppgifter. Fy, vilka barnsligheter som det nya digitala samhället får oss att ta till...