7 sep. 2017

Nyttoprincipen hotar lusten att lära


En ny hösttermin har inletts och jag har återigen glada barn som stojar utanför mina fönster hemma i stan. Även om stojet ibland kan störa mig är det i grund och botten både kul och rogivande att ha dem där, lekande barn i stora horder, lärare och fritidspedagoger som tryggt håller ett vakande öga, pratar och instruerar, eller leder små utflykter förbi mitt fönster på klassiskt manér, med eleverna uppställda inför marschen två och två.

De barn jag ser har kul, utan tvekan. Högre upp i stadierna har inte alla lika kul. Ibland tappar vi känslan av mening. Det kan gälla både elever och vuxna. Ibland i våra mörkare stunder grips vi helt enkelt av den utmanande frågan: vad går alltihop ut på egentligen? Det är en bra fråga att ställa, om än lätt obehaglig.

Skolan till exempel, vad går den ut på - egentligen? Jag drar mig till minnes ett läsvärt memento från förra året, formulerat Under strecket i Svenska dagbladet 160824. Där skriver översättaren Ervin Rosenberg om att Nyttans evangelium urholkar själen.

I artikeln förekommer ett underbart citat av John Adams, USA:s andra president som levde i slutet av 1700-talet:

Jag måste studera statskonst och krigskonst på det att våra söner må vara fria att studera matematik och filosofi. Våra söner bör studera matematik och filosofi, geografi, naturhistoria och skeppsbyggnad, navigation, handel och jordbruk för att ge sina barn rätten att studera måleri, poesi, musik, arkitektur, bildhuggeri, gobelängvävnad och porslinstillverkning.

Den här typen av idealism skulle vi må bra av att ha lite mer av, tror jag. Den svenska skoldebatten fastnar många gånger i en tröstlös historia om resultat och samhällsnytta. Det sorgliga är inte att alla inte delar uppfattningen i fråga, utan snarare att många ledande skolmänniskor inte ens har tänkt tanken om den "högre" meningen med alltihop, eller att ansvariga politiker har ett så ensidigt nyttoperspektiv när skolan diskuteras.

Till det senare hör exempelvis diskussionen om förekomsten av programmering på skolschemat, vilket enligt vissa är en ren överlevnadsfråga för vår kära nation. Jag tvivlar inte en sekund på att det kan göras utmärkta skolaktiviteter kring programmering, utan vänder mig istället mot de många gånger absurda motiveringarna. Nu verkar det dessutom som om lärarna tycker sig sakna kompetens för uppgiften, så vi får väl se vad som kommer ut av detta.

Under tiden fortsätter barnens lek och stoj utanför mitt fönster... Det finns hopp om framtiden.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar