Nya positiva resultat om svensk skola - PIRLS

Svenska fjärdeklassare presterar bra i den senaste PIRLS-undersökningen - om läsförmånga - som presenterades idag. Dagens resultat är glädjande för den svenska skolan, och ett tecken på att den växande insikten om läsförmågans stora betydelse har haft effekt. De svenska resultaten är bättre än sist, och faktiskt tillbaka på den nivå som gällde år 2001 då mätningen gjordes första gången.

Skolverkets generaldirektör Peter Fredriksson var påfallande nöjd idag på presskonferensen, och det finns onekligen goda skäl till det. Han tackar svenska lärare och elever som jobbat hårt med detta. Han pekar också på att det är fjärde gången i rad som svenska elever presterar bättre än tidigare. Fyra olika internationella studier visar alltså på förbättrade svenska resultat. Det får Fredriksson att nu vilja ta bort krisstämpeln från den svenska skolan. Vi kan nog vara säkra på att alla inte är helt lugnade trots allt.

Men på PIRLS ligger vi alltså återigen i de högre skikten, om än inte i topp av de deltagande länderna som 2001. Vårt resultat är högre än både EU-genomsnittet och det för OECD. Sju länder presterar bättre, bland andra Finland, föga förvånande. Glädjande är att faktaläsning fungerar lika bra som skönlitterär läsning, till skillnad från tidigare. Fortfarande finns skillnader i resultat beroende på graden av stöd hemifrån. Flickor presterar bättre än pojkar, ett faktum som börjar se ut som en naturlag.

Följande framgångsfaktorer är värda att uppehålla sig vid, enligt Skolverket och Peter Fredriksson:

- kompetenta och duktiga lärare
- rektorer som ser till att resultat följs upp och att lärare kan lära av varandra
- elever som gör sitt - hård träning ger läsfärdighet
- ansvarstagande föräldrar - läs- och språkutveckling sker i hög grad i hemmet
- en bra grund i förskolans språkutvecklande arbete
- Skolverkets stödinsatser, exempelvis Läslyftet

Fredriksson lyfter också en del orosmoln:

- intresset för litteratur är svagt hos eleverna - svagast av alla deltagande länder
- föräldrars intresse för litteratur är svagt
- skillnaden mellan flickor och pojkar kvarstår
- skillnader i social bakgrund kvarstår

Kvaliteten i undervisningen har höjts, slår Fredriksson fast. Det inns ingen anledning att tvivla på detta. Men vi som trots dagens redovisning är bekymrade över utvecklingen av svensk skola pekar samtidigt på nedanstående, som bara delvis berörs av generaldirektören idag:

- Samhällets svaga intresse för bokläsning och läsning av längre texter över huvud taget - idealbildningens betydelse
- den allt svårare lärarbristen
- hårt pressade rektorer och svårigheten att rekrytera skolledare som orkar dra det tunga lasset
- teknikutvecklingen som gör många allt mer beroende av och fokuserade på "apparaterna"
- gamla mönster av att läsförmånga avtar med åren, dvs skolans oförmåga att öka krav, förväntningar och utvecklingsstöd beträffande elevers läs- och språkutveckling högre upp i systemet

Trots detta, finns det utrymme för glädje idag!

Skolverket om de nya PISA-resultaten

Skolverket ger nu en kort presentation av de aktuella PISA-resultaten om problemlösning i grupp - kolla här!

Stora skillnader mellan pojkar och flickor är ett tydligt resultat. Överlag ett resultat över OECD-snittet - men långt från toppen.

Hopp och förtvivlan i den svenska skolutvecklingen

Alla som intresserar sig för resultatutvecklingen i den svenska skolan sitter på helspänn idag. Om en liten stund presenteras nämligen resultaten från den senaste PISA-undersökningen om ”problemlösning i grupp” (collaborative problem-solving – kolla här).

Många engagerade skolmänniskor har pendlat mellan hopp och förtvivlan de senaste åren. Nu får vi återigen bränsle till debattbrasan – den debatt som handlar om vad som gått fel respektive vad som bör göras för att förbättra den svenska skolan.

Per Kornhall har hållit en närgången och kritisk blick på det svenska skolsystemet de senaste åren. Jag inledde min hösttermin med att läsa hans bok Barnexperimentet från 2013 (Leopard förlag). Det är ingen vacker historia, om man säger. Trots att han bemödar sig om en konstruktiv och hoppingivande disposition, så slutar åtminstone min läsning i mörker. Kornhall börjar med ”Oro”, där han går igenom alla objektiva fakta som de senaste åren beskriver utvecklingen. De är 30 sidor av skolhistorisk golgatavandring. 

Sedan kommer ”Vanmakt”, där han analyserar orsakerna och bakgrunden till den olycksaliga utvecklingen. Så kommer han till ”Hopp”, där goda exempel och inhemsk och internationell forskning refereras, som pekar mot att det går att vända en negativ spiral till en positiv, och det på ganska kort tid. Avslutningsvis skriver han under rubriken ”Vad ska vi göra” fram ett helt skolpolitiskt program som han argumenterar för.

Det goda med Kornhalls bok är att han baserar alla sina resonemang i sakliga förhållanden med koppling till forskning. En av hans huvudsakliga kritikpunkter är just bristen på forskningsanknytning eller basering i beprövad erfarenhet, beträffande alla de reformer som drabbat skolan. Allt sammanfattas i bokens rubrik – Barnexperimentet. För det är vad det svenska samhället har genomlidit de senaste decennierna – ett intensivt experimenterande på mycket lös grund, med det mest ömtåliga vi har – våra barn. Frågar du mig, så vill jag påstå att detta fortsätter, numera med digital teknik som främsta utgångspunkt. 

Ska man vara kritisk mot något i Kornhalls bok är det möjligen utelämnandets problem som blir aktuellt. Han skulle kunna sätta in reformverksamheten i en större samhällelig kontext, för att göra den mer begriplig. Som det nu är framträder den historiska exposén delvis som ett mysterium. Men det är att vara njugg inför en bok som på ett effektivt sätt gör sitt jobb.

Under den tid som gått sen Kornhall publicerade sin bok och krissignalerna om svensk skola har fortsatt, har en del hänt. Statliga åtgärder och en växande lärarbrist har lett till i vissa fall ordentlig förbättring av lärarlönerna. Man kan notera att majoriteten av skolans huvudmän inte visat nåt intresse för denna avgörande, strategiska åtgärd. Vissa kommuner började på egen hand höja lönerna, men den stora majoriteten saknade vilja och/eller förmåga på denna punkt.

Till åtgärderna hör också tillsättandet av Skolkommissionen, som lämnade sitt slutbetänkande i maj 2017. Det var en expertkommission som hade till uppgift att verkligen gå till botten med de svenska skolproblemen och föreslå åtgärder. Deras arbete är nu ute på remiss. Samtidigt har redan vissa delar av kommissionens förslag antingen avfärdats eller gjorts till konkret politik.

De som kan och bör se den svenska skolkrisen, och vidta åtgärder för att komma till rätta med den, är förstås människor med övergripande ansvar – rikspolitiker, myndighetsfolk och fristående experter. Frågan är om kraften i deras styrning räcker för att komma förbi motstånd och allmän tröghet i systemet.

Det finns ett antal faktorer som tyvärr pekar mot att svensk skola - som system - inte klarar av att vidta nödvändiga förbättringsåtgärder. Mer om detta i kommande inlägg. Jag skulle vilja vara mer hoppfull än jag är, denna dag. Kanske ljusnar det något om en liten stund, när resultaten från PISA kommer. Eller så väntar ännu en ”PISA-chock” för den svenska skolan. Låt oss vänta och se. 

Nyttoprincipen hotar lusten att lära

En ny hösttermin har inletts och jag har återigen glada barn som stojar utanför mina fönster hemma i stan. Även om stojet ibland kan störa mig är det i grund och botten både kul och rogivande att ha dem där, lekande barn i stora horder, lärare och fritidspedagoger som tryggt håller ett vakande öga, pratar och instruerar, eller leder små utflykter förbi mitt fönster på klassiskt manér, med eleverna uppställda inför marschen två och två.

De barn jag ser har kul, utan tvekan. Högre upp i stadierna har inte alla lika kul. Ibland tappar vi känslan av mening. Det kan gälla både elever och vuxna. Ibland i våra mörkare stunder grips vi helt enkelt av den utmanande frågan: vad går alltihop ut på egentligen? Det är en bra fråga att ställa, om än lätt obehaglig.

Skolan till exempel, vad går den ut på - egentligen? Jag drar mig till minnes ett läsvärt memento från förra året, formulerat Under strecket i Svenska dagbladet 160824. Där skriver översättaren Ervin Rosenberg om att Nyttans evangelium urholkar själen.

I artikeln förekommer ett underbart citat av John Adams, USA:s andra president som levde i slutet av 1700-talet:

Jag måste studera statskonst och krigskonst på det att våra söner må vara fria att studera matematik och filosofi. Våra söner bör studera matematik och filosofi, geografi, naturhistoria och skeppsbyggnad, navigation, handel och jordbruk för att ge sina barn rätten att studera måleri, poesi, musik, arkitektur, bildhuggeri, gobelängvävnad och porslinstillverkning.

Den här typen av idealism skulle vi må bra av att ha lite mer av, tror jag. Den svenska skoldebatten fastnar många gånger i en tröstlös historia om resultat och samhällsnytta. Det sorgliga är inte att alla inte delar uppfattningen i fråga, utan snarare att många ledande skolmänniskor inte ens har tänkt tanken om den "högre" meningen med alltihop, eller att ansvariga politiker har ett så ensidigt nyttoperspektiv när skolan diskuteras.

Till det senare hör exempelvis diskussionen om förekomsten av programmering på skolschemat, vilket enligt vissa är en ren överlevnadsfråga för vår kära nation. Jag tvivlar inte en sekund på att det kan göras utmärkta skolaktiviteter kring programmering, utan vänder mig istället mot de många gånger absurda motiveringarna. Nu verkar det dessutom som om lärarna tycker sig sakna kompetens för uppgiften, så vi får väl se vad som kommer ut av detta.

Under tiden fortsätter barnens lek och stoj utanför mitt fönster... Det finns hopp om framtiden.

Ha en skön sommar!

Att tiden går fort börjar verkligen låta som en truism! Nu får det snart vara slut på tjatet! Det skrivs inte mycket här i denna blogg, det går snabbt att konstatera. Eftersom undertecknad mår bra av skrivande så pågår det i alla fall, fast någon annanstans. Skrivandet helar, något som är belagt vetenskapligt sedan länge. Jag brukar försöka övertyga en del klienter om att börja försöka praktisera en viss typ av skrivande, för att hitta en bättre balans i tillvaron, och komma tillrätta med sig själva.

De första dagarna i juni skiner solen nästan varje dag, och det börjar det bli dags att stänga igen butiken för ett tag. Det blir tidig semester i år. Det är en särskilt efterlängtad semester den här gången, eftersom den innebär en återförening med en viktig person – min hustru - som varit frånvarande en längre tid.

Nästan hela semestern kommer att tillbringas i Indien. Det innebär ett kraftfullt perspektivskifte och ett välbehövligt lyft från det som ibland lite elakt benämns som ”ankdammen”. Det kan inte hjälpas och det behöver sägas – det har känts instängt och begränsat här hemma en tid. Det finns en stor värld där ute. Sånt vet man, men ibland är det svårt att känna det. En längre resa långt bort kanske råder bot. Vi får se.

Den gångna periodens arbete uppvisar en rätt vanlig mix av projekt och processer. Redaktionellt arbete har tagit mycket tid. Det är kul att jobba med entusiastiska författare som försöker finna en ny väg.

Annat som dominerat är personlighetsanalys. Det slår mig att jag aldrig behandlat ämnet utförligt på dessa sidor. Det får bli en annan gång. Det kan dock konstateras att många anammar uppfattningen att förståelsen av en organisation är avhängig analysen av de ingående individerna. Det är åtminstone en bra utgångspunkt för en fördjupad förståelse. Jag står helhjärtat bakom den uppfattningen. Väldigt mycket i våra beteendemönster och attityder går att koppla till grundläggande personlighetsdrag.

Hur gick det med Svend Brinkman då? Jo tack, bra! Boken är avklarad sedan länge men det blev inga ytterligare kommentarer. Hans perspektiv på tillståndet i vårt samhälls– och arbetsliv är uppfriskande kritiskt. Ett av hans råd har jag anammat i mycket hög grad den senaste tiden. Han säger: ”Läs en roman!” Det vill säga, avstå från självhjälpsböcker, biografier och annat som bara söker övertyga dig om fel saker. Själv föredrar han Houellebecq eller Murakami. Bra val. Han får komma med ändå, den underfundige Brinkman:

Skulle Sokrates acceptera att tala giraffspråk? Skulle Schopenhauer hänföras av positiv psykologi? Skulle Epikuros vilja förverkliga självets fulla potentialer? Skulle Nietzsche söka upp en coach? Kanske har vi något att lära oss här?

Det får bli det sista för denna gång.  Nu väntar snart andra perspektiv på tillvaron och alternativa tidsdimensioner på närmare undersökning. Nu blir det semester! Och den flätas som vanligt med lite arbete. Några artiklar, några nyttiga böcker att läsa (ok då, inte bara romaner). Det är ett nytt lärprojekt som stundar. Verklig vila går hand i hand med verklig förkovran!

Glad sommar och en skön ledighet tillönskas alla vänner, arbetskamrater, kunder och klienter – ingen nämnd, ingen glömd!

Stå fast - om att bjuda motstånd mot tidens trender

Hur ska man få upp farten dessa dystra vinterdagar? Genom att läsa en bok om motstånd? Svend Brinkmanns utmärkta bok från 2014 - Stå fast - har legat i högen ett slag, men nu passar den fint. Han är rolig, denne dansk! Undertiteln är Vägra vår tids utvecklingstvång. Han formulerar en sjustegskurs med följande rubriker:

- Sluta känna efter i dig själv
- Fokusera på det negativa i ditt liv
- Ta på dig nej-hatten
- Håll tillbaka dina känslor
- Avskeda din coach
- Läs en roman
- Dröj vid det förflutna

Den filosofiska grunden för sitt budskap finner han i stoicismen, en av antikens stora lärdomsbyggen, med företrädare som Seneca och kejsar Marcus Aurelius. Enligt Spanarnas Göran Everdahl är stoicismen den nya trenden i Silicon valley...

Det är uppenbart, det som Brinkmann säger: vi lever i en paradoxmaskin! En tvåtusenårig filosofi för de mest trendorienterade människorna i världen. Att Brinkmann vill lansera sin bok i Sverige är således inte heller att förvånas över. Han är dessutom helt klar över sin egen paradox: en självhjälpsbok som vill lära dig att klara dig utan - självhjälpsböcker!

På det hela taget är jag redan vunnen för Brinkmanns sak. Med mig behöver han inte jobba hårt. Men, det ska medges, det blir spännande att ta del av kapitlet om att avskeda coachen!

Lovande läsning... Jag ska be att få återkomma efter ytterligare några kapitel.