Claes Andersson tar bladet från munnen i en artikel på FB-sidan Hippocampus Skolutveckling angående
skolans styrning. Vi lever idag med ett styrsystem som i längden inte är hållbart:
Sveriges kompetensförsörjning bekymrar regeringen men makten över
skolan ligger inte där. Vällovliga insatser som lönelyft, karriärtjänster och
diverse lyft och satsningar kommer från staten men det går inte att kalla det för
styrning och det ger ingen möjlighet att verkligen påverka vad som händer i
skolorna.
Ett sådant styrsystem är på sikt inte möjligt att ha.
Claes
Andersson pekar på paradoxen att ett stort antal skolor och skolhuvudmän är
nöjda med sina insatser. Eleverna trivs och får bra betyg, generellt sett. Men,
staten bekymrar sig över den kunskapsmässiga utvecklingen och utgår då förstås
från de internationella jämförelserna. Är det mesta frid och fröjd eller har vi
en kris? Perspektivet avgör förstås hur vi svarar.
Vi är många som delar
Anderssons uppfattning och väntar på mer radikala signaler från statens sida.
FB-sidan finner du här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar