Nietzsche sa att alla goda idéer föds under promenader. Många är nog beredda att hålla med honom. Det gjorde redan de gamla grekerna, förstås. De har ju förresten redan tänkt och erfarit det mesta som är väsentligt för oss människor. Aristoteles undervisade gående, med sina studenter i släptåg längs skolområdets (Lyceum) gångstigar. Peripatetiker kallades de (peripatein – ”att gå omkring”). Den stoiska filosofskolan träffades och promenerade i en av Athens täckta pelargångar (stoa), en byggnadstyp som fanns i alla stora grekiska städer. De gav skydd mot både regn och brännande sol. Just stoikerna umgicks i Stoa Poikile, vid Athens agora.
På senare tid finns många flitigt promenerande tänkare. Virginia Wolf skriver lustfyllt om sina promenader i London, i essän Att strosa omkring på gatorna. Gärna i skymningen, när det blir möjligt att gömma sig i massan av människor som glider förbi längs gatorna och då det blir möjligt att se in genom husens fönsterrutor. En alldeles trivial anledning kan locka ut henne, exempelvis behovet att inhandla en ny blyertspenna.
Strindbergs promenader i Stockholm är välkända, det vill säga de sista årens promenader, då den store författaren ofta sågs skynda längs gatorna på sin morgonpromenad. Han gick fort, berättar han själv, tills han kom i stark svettning. Därefter kan dagens arbete börja på allvar.
Kierkegaard älskade att vandra omkring på Köpenhamns gator och blev med åren ett levande inventarium. Mot slutet, när han var arg på allt och alla, hånades han av vissa. Barnen retade honom och nidbilder publicerades i pressen. Det var en liten stad då och han mötte mer eller mindre ”alla” han kände under sina promenader.
Dagens yrkesfolk njuter också av promenader och då kallas det ibland för ”walk and talk”. Att promenera är helt enkelt bra för kreativiteten. Det vet vi intuitivt. De flesta av oss har gjort erfarenheten att tankarna löper extra smidigt under utövande av lagom krävande fysisk aktivitet. Jag skrev en bok om det för några år sedan, tillsammans med några vänner – Gå Malmö: reflektionspromenader för arbetsgrupper (Tertulia books, 2008).
Nuförtiden har också vetenskapen belagt detta, vilket ju är bra. För vissa människor är sånt viktigt. Bland de senare undersökningarna finner vi den som Marily Oppezzo och Daniel L. Schwartz vid Stanford gjort, med amerikanska studenter: Give your ideas some legs: The positive effect of walking on creative thinking.
De genomförde fyra olika experiment vilka tillsammans visade att promenerandet stärker kreativiteten direkt under och en kort tid efter vandringen. I det första fick en grupp genomföra kreativitetsövningar först sittande och sedan promenerande på ett löpband. Åttio procent av deltagarna hade bättre resultat på ett test när de promenerade. De övriga experimenten laborerade med växlingar mellan att sitta, promenera inne (på löpband), promenera ute och bli körd ute i rullstol. Sammantaget gav promenerande utomhus bäst kvalitet i de kreativa övningarna.
De djupare förklaringarna ligger förstås i sådant som vi numera känner väl till, i de intrikata kopplingarna mellan kropp och hjärna. På punkt efter punkt drar vi nya slutsatser om konsekvenserna av dessa kopplingar. Det är spännande!
Själv föredrar jag stadsvandringar före naturvandringar. Men det ena ska ju inte utesluta det andra. Om stadsvandringar ger mycket stimulans och intryck, ger naturvandringar utrymme för mental vila och meditation, kanske man kan säga.
De senaste åren har jag tagit med mig grupper av olika slag på vandringar i några av Europas intressantare storstäder – Berlin, Hamburg, Rom, Marseille. Jag har också vandrat med folk på Kreta. Under våra vandringar har vi försökt tränga djupare in i frågor som varit aktuella för deltagarna - kanske om ledarskap - men också gärna i teman som själva platsen bär fram och bjuder på. De platser som ligger närmast bär många gånger på störst överraskningar: promenader i Malmö och Köpenhamn är tydliga med det.
Är du intresserad så hör av dig! Våren är här – dags för en stärkande promenad?
Jonas, tyvärr, får bli längre fram. Är i Stockholm då!
SvaraRadera