Alla behöver en strategi

Alla behöver en strategi. Detta är ett citat, i själva verket de allra först orden, i Lawrence Freedmans episka verk Strategy - a history (Oxford university press, 2013). Med de orden börjar en resa som behöver 700 sidor för att nå sitt mål. Och varför inte, det är knappast något litet ämne, dessutom är det gammalt och oändligt komplext. 

Han fortsätter:

Leaders of armies, major corporations, and political parties have long been expected to have strategies, but now no serious organization could imagine being without one. Despite the problems of finding ways through the uncertainty and confusion of human affairs, a strategic approach is still considered to be preferable to one that is merely tactical, let alone random. 

Det är svårt att argumentera emot ett sådant resonemang. Ingen seriös aktör kommer undan nödvändigheten att agera målmedvetet och metodiskt trots en förvirrande och prövande tillvaro. Alla och envar utmanas till att försöka ta ställning till mål, handlingsalternativ, metoder - i ljuset av tillgängliga resurser. 

Varför är det svårt? Boxaren Mike Tyson får ge ett svar hos Freedman, vilket fångar en väsentlig aspekt:

Everyone has a plan - ´til they get punched in the mouth.

En väl utformad strategi måste ha beredskap för det oväntade, för konflikter, till och med för det våldsamma och brutala. Att aktuella svenska politiska strategier inte riktigt svarar upp mot detta, avslöjas av de många förekomsterna av formuleringen: "det såg vi inte komma". Strategier handlar ju precis om detta: att se att "det" kan komma.

Underbetyg för politiken alltså på en rad områden, där kortsiktighet och ytlighet tycks råda. Kanske är företag och offentliga organisationer mer strategiska i vår tid?

En viktig poäng hos Freedman är att strategi är att utveckla makt, att skaffa sig fördelar som inte är givna från början. Strategin för den som redan är mäktig och stark, bör inte var särskilt komplicerad, påpekar han. En förnuftig applicering av överlägsna resurser räcker långt. Det är svårare, och också mer beundrat, att börja på minus så att säga. En variant på detta är när listen segrar över den råa styrkan. Som David mot Goliat, i en biblisk, mytologiserad illustration av fenomenet. 

Strategi är ett grekiskt ord som har koppling till militärt ledarskap. Det användes av de gamla grekerna på ett för oss begripligt sätt redan för 2500 år sedan. Men ordets moderna användning finner vi först i det avslutande 1700-talet, när upplysningen gett människor i framför allt Tyskland, Frankrike och England övertygelsen om att en korrekt användning av förnuftet alltid bör leda till framgång. Samhällets och de mänskliga företagens komplexitet hade vid denna tid nu nått en nivå som krävde en tydlig rollfördelning. Allt det som antikens och medeltidens krigarkungar hade gjort själva, måste nu delas upp på flera: regeringen anger målen, generalerna ansvar för att dessa nås, staberna beräknar tids- och resursåtgång. Och så vidare.

Affärsstrategier var sällsynta före 1960. Efter millenieskiftet är de mer förekommande än de militära varianterna. Efter 1960 började det dyka upp "personliga strategier", uppmuntrade av en mer individualistisk och självmedveten människosyn. 

Ovanstående är en kort och rapsodisk sammanfattning av förordet till Strategy - a history. Jag hoppas kunna återge fler nedslag i denna lockande bok vad det lider.