Reflektioner över årstidsväxlingarna utvecklas snabbt till en konvention på dessa sidor. Det blir helt uppenbart när jag för tredje gången sedan augusti fattar pennan (tangentbordet). Förklaringen är måhända enkel: min skrivplats är placerad alldeles intill fönstret och jag tar in vädret och årstiden med blicken hela tiden, vare sig jag vill eller ej. Det är klart att sådant sätter tonen, när man ställer in sig på "reflektionsläge".
Vintern är här! Även om den just nu mest ser ut som höst! Det är i alla fall bara två dagar till julafton. Som tur är köps det inte många klappar i denna familj, för närvarande. Det som ska lagas i matväg är också lätt att överblicka. Således kan veckan före jul också den packas full med arbetsuppgifter!
Arbetsnarkomani - beroendesymptom i förhållande till arbetet: ämnet står på agendan beträffande ett par av mina klienter under den gångna perioden. En av dem satte skickligt ett skott i krysset, när hon påpekade att jag verkade förstå direkt vad hon menade... I betydelsen: du lider också av det! "Touché", brukar man väl säga...?
Vad och vilka drabbas när man lider av arbetsnarkomani? Subjektet i fråga lider ofta inte själv, i alla fall inte på kort sikt, utan trivs istället, njuter av tempo och tryck. Skadorna uppstår vid sidan om. I form av ovårdade relationer till nära och kära. I misslyckandet att odla andra livssfärer, som i längden är viktiga för välbefinnandet.
Hur ska man förstå fenomenet? Ja, att det är en form av flykt är bara allt för uppenbart. Flykt från vadå? En mildare formulering är att det handlar om ett tillstånd av vila. Det är helt enkelt ganska bekvämt att bara fortsätta med samma rörelse hela tiden. Ekorrhjul är en bra metafor. Vi kliver frivilligt in i det, ingen tvingar oss. Att sluta arbeta är att lämna komfortzonen, kanske man kan säga...
Ett mer dominerande tema för hösten har varit förändring. I ett par fall utmaningar som uppstår i tider av organisatorisk förändring. Det är en ganska klassiskt tema vad mig beträffar.
En mer grundläggande, djupare aspekt av begreppet förändring möter mig också flera gånger under hösten. Det gäller då en mer basal fråga om mening. Meningen med arbetet, det meningsfulla i att "ge så mycket" och därmed sammankopplade begrepp som lojalitet och motivation. Någonting har förändrats. Det är en ny känsla i luften, världsläget påverkar. Vad är det som händer? Ett par av mina bekantskaper befinner sig i olika former av existentiell kris, kanske man kan säga. Intressant, men också frustrerande.
Ett tredje tema jag passar på att lyfta är situationen i våra skolor. Vilken kamp det är som pågår för att bemanna med lämplig (hög) kompetens! Vi går emot - är jag rädd - en rätt allvarlig bemanningskris i det svenska utbildningssystemet. Det märks i princip överallt, även om förutsättningarna kan vara olika. Det pekar mot något som jag framhållit länge, och av delvis andra orsaker: vi behöver organisera oss smartare i den svenska skolan. Se till att de spetskompetens som faktiskt finns, kommer till nytta på ett bredare fält.
Med dessa ödmjuka och anspråkslösa rader vill jag önska alla vänner, arbetskamrater, kunder och klienter
GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR!
Jag ser fram emot att träffa er alla under 2017....
PS De av er som tycker att jag publicerar för lite på denna blogg (jag tackar ödmjukt för positiv feedback!) hänvisas än en gång till min resesajt - Tertulia travels!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar