Ett av ämnena för dagen är kulturens värde och mening. Detta efter en del dramatiska händelser och kontroversiella politiska uspel. I Stockholm kämpar tunga museiinstitutioner med kostnaderna för underhåll och för att över huvud taget hålla öppet. I Norrköping har det moderata styret föreslagit reformer som innebär mer självfinansiering av kulturens verksamheter, med mera.
Diskussionens vågor går höga, vilket ju är rimligt i samband med en viktig fråga. Många påminner sig Winston Churchills ord under andra världskriget när folk i hans omgivning ville omfördela mer resurser från kulturen till krigssatsningarna: "Vad slåss vi för över huvud taget?"
Konst och kultur spelar en fundamental och existentiell roll för oss som människor och som samhälle, tycks Churchill ha menat. Om vi inte försvarar kulturen, varför ska vi över huvud taget eftersträva något alls? Exemplet är drastiskt, mycket för att situationen var drastisk och ställd på sin spets.
Inte desto mindre, frågan berör också oss. Ska vi satsa på symfoniorkestrar, bibliotek och muséer när skolan och vården inte har tillräckligt med resurser? De flesta svarar ja, men fördelningsfrågan är ju inte löst för det.
En del kommentatorer menar att kulturen allmänt sett har låg status i det svenska samhället. Jämförelser görs med de stora kulturländerna i Europa - Tyskland, Frankrike, Italien. Och nog är det så, den svenska traditionella majoritetskulturen är pragmatisk och materialistisk och med större fokus på människan som kropp än som ande - skulle man kunna säga.
Vad betyder konst och kultur i organisationernas värld? Och vad betyder det för utvecklingen av chefer och ledare? Dessa frågor kan tyckas udda, men det är inte ovanligt att blanda in allmänkulturella perspektiv i olika typer av ledarutvecklingsprogram. Jag gör det själv, regelbundet i form av reflektionspromenader i när och fjärran.
En som använt kulturfenomen i ledarutvecklingen på ett radikalt sätt är Julia Romanowska. I en artikel i senaste numret av Fokus skriver Anna Nacham om en annorlunda ledarutvecklingsinsats (Cheferna behövde skakas om, 4/9 2023). Julia Romanowska var forskaren som sökte, men misslyckades med att finna goda effekter av konventionella ledarutvecklingsinsatser. Istället lanserade hon i boken Schibboleteffekten – Ledarskap, konsten och människans ansvar, ett program där konst. litteratur och musik spelar en huvudroll i att påverka ledare.
Romanowska är kritisk:
Det råder en blind tro på de traditionella ledarskapskurserna. Den instrumentella rationaliteten ger sken av effektivitet och kontroll. Du vill att manualer och standardiserade verktyg ska skydda dig från misslyckanden. Du tror dig få större trygghet men livet går inte att kontrollera.
Hon konstaterar vidare att vanlig ledarutveckling kan frambringa narcissistiska drag och hon gillar inte fokuseringen på "chefsrollen". Detta skapar distans, det är människan hon vill komma åt, den ansvarskännande och moraliska människan. Det är starka upplevelser som leder till förändring, inte lanseringen av nya modeller och koncept.
Det är lätt att hålla med henne, när man bevistat ett antal ledarskapskurser och sett det ena trendiga managementkonceptet efter det andra flyga förbi. Likadant är det med "ledarskapsdagarna" och med böckerna som managementindustrin producerar. Efter ett tag inser de flesta att det inte kommer att hända så mycket.
För så där tjugo år sedan gick jag ett ledarutvecklingsprogram som blev livsavgörande för mig. Nå, väl dramatiskt uttryckt kanske, man faktum är att jag växlade inriktning på min karriär och så småningom blev egenföretagare och konsult - med fokus på ledarskap! Vad lärde jag mig och vad är det jag försökt förmedla till en lång rad klienter genom åren?
Jo, kanske att starka upplevelser är vägen till förändring, att dessa upplevelser oftast förmedlas och katalyseras genom genuina och starka relationer, att sociala system och deras kulturella inramning är avgörande för all form av organisationsutveckling. Mer..? Jo, att det är lika bra, eller bättre att läsa en bra roman än ytterligare en managementbok.
Det omtalade ledarutvecklingsprogrammet bars också av idén att kulturfenomen kan påverka oss och utveckla oss. Jag är oerhört tacksam för att jag fick ta del av det programmet. Mer om kulturens roll i ledarutvecklingen följer!
