Musiken från scenen på Kulturbrauerei borta på Knackstrasse dånar. Musikfestivalen pågår hela dagen. Fönstren håller vi öppna på grund av värmen. Ibland är det en falskklingande punksångare som underhåller, ibland hör vi en instrumental cross-over med elförstärkta stråkinstrument som bärande inslag. Och så bryter plötsligt ett annat ljud igenom: brandkåren på Oderberger strasse skyndar ut på Kastanienallé och begär företräde genom att dra på fulla sirener. Staden pulserar verkligen. Avståndet mellan de hippa barerna, restaurangerna och butikerna i Prenzlauer berg måste vara rekordkort. Lättheten, ironin, livsglädjen och humorn svämmar över. Hålet i väggen vi passerar varje dag har en enda skylt: Soup of the day - Gin and tonic.
Berlin väcker de flesta besökares fascination. Att konstatera detta är snarast en truism. Vad är det som lockar? Historien förstås, och ”the greatest story ever told", alltså den moderna sagan om ont och gott - andra världskriget. Det räcker ganska långt. De flesta vet åtminstone lite av allt det som hänt i staden, framför allt under andra världskriget. Nazismens stigma sitter djupt. Detta är delvis problematiskt och sorgligt, eftersom staden och den tyska historien och kulturen är så mycket mer, så mycket annat.
För människor med begränsat kulturhistoriskt intresse är det snarast Klaus Wowereits numera berömda ”arm aber sexy” som beskriver lockelsen. Berlins förre borgmästare har fångat fascinationen som ligger i det trasiga, nedgångna, stigmatiserade, frihetsälskande, alternativa, chose-fria - och enkla. I Prenzlauer berg - och andra hippa stadsdelar i Berlin - har man gjort den gamla överlevnadsstrategin från DDR till utstuderad konst: ta vad du har och gör det bästa du kan av det. Saknar du materiella förutsättningar - öka på kreativiteten.
Den höga mysfaktorn förenar sig väl med den låga prisnivån. Berlin är en oerhört prisvärd stad för en besökare. Den typ av turistfällor som finns i flertalet av Europas huvudstäder lyser här faktiskt med sin frånvaro. Berlin är i hög grad en ungdomarnas stad. Och för ungdomar, liksom för konstnärer, musiker och författare in spe, är prisnivån viktig. Det pratas mycket om att hyrorna går upp i de mest populära områdena. Gentrifieringen pågår alltså, i bestämt men inte överdrivet högt tempo, tycks det. En del drar dock redan vidare, till ännu ej exploaterade stadsdelar eller städer, som Leipzig till exempel.
På tio år har antalet hotellövernattningar i Berlin fördubblats, från ca 15 miljoner, till 28. Vi som kommit hit i ett antal år nu, känner knappt igen oss, på gott och ont. Turismen är idag den i särklass viktigaste näringen. Därför oroar det myndigheterna att invånarna ibland får nog. I stadsdelar som Kreuzberg och Friedrichhain, där ölturismen slår ut i full blom, klagar invånarna över nedskräpning och ett evigt nattligt skrikande och rumlande. Resväskor med hjul, som avger rytmiska ljud när de dras gatan fram, föreslogs bli förbjudna härom året. Nu jobbar man med att öka på mängden bajamajor och soptunnor för att lugna stämningen lite. Men kritiska röster menar att det måste tas hårdare tag. ”Regler gäller också för turister”, säger borgmästare Monika Herrman (Grünen). Polisen måste göra mer, säger andra. Ta sitt ansvar och se till att ordningen upprätthålls. Utskänkningstillstånden måste kanske reduceras, av hänsyn till de fastboende, menar ytterligare andra. Den aktuella aktionsplanen för Friedrichhain-Kreutzberg blir klar nån gång i höst. Då får vi se vilken väg man väljer.
Oavsett prisutveckling och annat, kommer många att bli trogna Berlin och ständigt komma tillbaka. Här händer helt enkelt för mycket spännande och livet levs här så behagligt, att det inte går att avstå.
